Not bromantic
Dammit to hell. Att göra musik är inte så lätt alla gånger.
Jag och Grannen håller på med en ny gemensam låt, med processen är långt ifrån smärtfri. Jag har kommit på melodierna till låten, medan jag/vi har skrivit texten, och det har gått bra - men när det sedan handlar om att lägga på gitarrer, bas, trummor och stråkar så har det gått trögare.
Eftersom att jag inte kan spela något instrument, och inte kan skriva noter eller ackord, så är det enda sättet för mig att förmedla melodin i form av "na na na"-sång. Det är inte optimalt.
Jag vet hur det ska låta inne i mitt huvud, men kommunikationen mellan Grannen och mig brister. Jag blir arg på honom för att han inte får det att låta som jag vill, och han blir arg på mig för att han inte klarar av det. Han muttrar: "Spela själv då, för fan.", och slänger ifrån sig gitarren.
Detta gör mig frustrerad - för jag vet att det kommer bli hur grymt som helst om vi får till det. Jag ska dock erkänna direkt att det är en ganska avancerad låt, om man ser till ljuduppbyggnaden, men det är absolut ingen omöjlighet. Det handlar om vilja och tålamod. Jag hoppas att vi hittar dit snart. Än är det ingen panik, men tiden går - hela tiden.
Ett av problemen är, som jag ser det, att Grannen har fastnat lite i bilden av sig själv som musiker. Han gör låten, säkert inte med flit, till en "en-i-mängden-Morgan-Kall-låt" - medan jag vill göra den till en pompös och mäktig bomb, som fortfarande låter som Morgan Kall.
Där någonstans måste vi hitta ett sätt att mötas, annars kommer den här låten aldrig att få se dagens ljus - även om Grannen hotar med att sno låten i vilket fall som helst.
Anywho...
Efter att vi skrikit ett tag på varandra så avbröt vi arbetet och kollade på de tre första avsnitten på nya säsongen av Scrubs istället.
Jag och Grannen håller på med en ny gemensam låt, med processen är långt ifrån smärtfri. Jag har kommit på melodierna till låten, medan jag/vi har skrivit texten, och det har gått bra - men när det sedan handlar om att lägga på gitarrer, bas, trummor och stråkar så har det gått trögare.
Eftersom att jag inte kan spela något instrument, och inte kan skriva noter eller ackord, så är det enda sättet för mig att förmedla melodin i form av "na na na"-sång. Det är inte optimalt.
Jag vet hur det ska låta inne i mitt huvud, men kommunikationen mellan Grannen och mig brister. Jag blir arg på honom för att han inte får det att låta som jag vill, och han blir arg på mig för att han inte klarar av det. Han muttrar: "Spela själv då, för fan.", och slänger ifrån sig gitarren.
Detta gör mig frustrerad - för jag vet att det kommer bli hur grymt som helst om vi får till det. Jag ska dock erkänna direkt att det är en ganska avancerad låt, om man ser till ljuduppbyggnaden, men det är absolut ingen omöjlighet. Det handlar om vilja och tålamod. Jag hoppas att vi hittar dit snart. Än är det ingen panik, men tiden går - hela tiden.
Ett av problemen är, som jag ser det, att Grannen har fastnat lite i bilden av sig själv som musiker. Han gör låten, säkert inte med flit, till en "en-i-mängden-Morgan-Kall-låt" - medan jag vill göra den till en pompös och mäktig bomb, som fortfarande låter som Morgan Kall.
Där någonstans måste vi hitta ett sätt att mötas, annars kommer den här låten aldrig att få se dagens ljus - även om Grannen hotar med att sno låten i vilket fall som helst.
Anywho...
Efter att vi skrikit ett tag på varandra så avbröt vi arbetet och kollade på de tre första avsnitten på nya säsongen av Scrubs istället.
Kommentarer
Trackback