Välkommen tillbaka, handbollen
Handbollen är het igen som sport ute i stugorna, efter några dystra och tunga år i skymundan.
Bengan Boys är sedan länge borta, och nu, äntligen, har en ny generation tagit klivet fram. Generationsväxlingen som pågått några år nu är färdigblommad.
Förr, på den gamla goda tiden, så var min solklara favorit Magnus Andersson. Ett sådant spelgeni har jag sällan skådat inom svensk lagsport. Andra spelare som jag älskade var Martin Frändesjö och Johan Pettersson.
Men nu då? De senaste åren har jag haft Marcus Ahlm som favorit - och han är väl fortfarande nummer ett för mig - men nu är han ju skadad. I hans frånvaro har jag tagit till mig Jonas Källman, som varit med ett tag nu i landslaget, och under den här VM-turneringen även lilla Jan Lennartsson. Jag gillar de små, snabba och luriga lirarna, som Lennartsson. De där som fintar sig in från kanten och knorrar in bollen mellan benen på målvakten.
Men Kim Andersson??? Är det någon mer än jag som tycker att den skånska kossan är helt åt helvete överskattad? Det har jag alltid tyckt. Karln spelar ju som en påse skit varenda gång. Kastar bort bollar rakt till motståndarna och drar på sig korkade utvisningar - det är vad han bidrar med.
Nu blev det förlust ikväll - men jag har en känsla av att Sverige kommer få chans till revansch mot Kroatien.
man får inte glömma Dalibor Doder, mannen med det fruktansvärda skottet. grym!
