Summa summarum
Så, till sist - hur kan man sammanfatta min vistelse i Bergen då?
Well... Jag vet inte riktigt vad jag ha de förväntat mig. Jag trodde att det skulle gå betydligt smidigare i alla fall. Resan har varit kantad av missöden och missberäkningar.
Det började någorlunda bra de första dagarna. Men snabbt fick vi finna oss i att bo på vandrarhem i lite mer än två veckor, utan enkelt tillgång till pengar och utan jobb. Sedan gick det bättre med lägehet och jobb. Tillgången till våra svenska pengar förblev dock avlägsen. Ett VISA-kort på vift satte verkligen käppar i hjulet - och man kan väl egentligen beskriva det enligt följande: vatten & müsli.
Sedan var jag tvungen att åka hem en sväng, på grund av en smärtsam förlust. När jag, vi, återvände så blev det aldrig sig likt som det en gång var. Även fast vi hade det svårt innan så hade vi alltid nära till skratt. Men nu var skratten borta. Jag vet inte varför. Kanske är det så att vissa av Riddarna inte kan bo tillsammans en längre tid? Man kan kalla det ett ömsesidigt kommunikationsproblem. Jag antar att det är naturligt.
Det blir inte alltid som man tänkt sig, vilket den här vistelsen mer än väl har visat. Jag är inte den enda som känner en besvikelse över att den "reunion" med våra norska vänner, som vi såg fram emot, aldrig blev av. Åter igen - jag inte varför. Kanske att vi var för optimistiska beträffande vår vänskap - eller också var det bara riktigt jävla dålig tajming.
Det är inte för inte som hemresan kändes en aning dyster och bitter. Nyårsafton 2008 kunde ha blivit helt fantastisk.
Hur som helst så ångrar jag inte den här vistelsen. Det har, trots allt, varit roligt, händelserikt, intressant, och lärorikt. Jag har i alla fall lärt känna mig själv bättre och utvecklats som människa.
Nu vet jag vad jag vill, hur jag ska göra det och varför jag ska göra det.
Det känns som att det kommer att bli ett bra år.
Well... Jag vet inte riktigt vad jag ha de förväntat mig. Jag trodde att det skulle gå betydligt smidigare i alla fall. Resan har varit kantad av missöden och missberäkningar.
Det började någorlunda bra de första dagarna. Men snabbt fick vi finna oss i att bo på vandrarhem i lite mer än två veckor, utan enkelt tillgång till pengar och utan jobb. Sedan gick det bättre med lägehet och jobb. Tillgången till våra svenska pengar förblev dock avlägsen. Ett VISA-kort på vift satte verkligen käppar i hjulet - och man kan väl egentligen beskriva det enligt följande: vatten & müsli.
Sedan var jag tvungen att åka hem en sväng, på grund av en smärtsam förlust. När jag, vi, återvände så blev det aldrig sig likt som det en gång var. Även fast vi hade det svårt innan så hade vi alltid nära till skratt. Men nu var skratten borta. Jag vet inte varför. Kanske är det så att vissa av Riddarna inte kan bo tillsammans en längre tid? Man kan kalla det ett ömsesidigt kommunikationsproblem. Jag antar att det är naturligt.
Det blir inte alltid som man tänkt sig, vilket den här vistelsen mer än väl har visat. Jag är inte den enda som känner en besvikelse över att den "reunion" med våra norska vänner, som vi såg fram emot, aldrig blev av. Åter igen - jag inte varför. Kanske att vi var för optimistiska beträffande vår vänskap - eller också var det bara riktigt jävla dålig tajming.
Det är inte för inte som hemresan kändes en aning dyster och bitter. Nyårsafton 2008 kunde ha blivit helt fantastisk.
Hur som helst så ångrar jag inte den här vistelsen. Det har, trots allt, varit roligt, händelserikt, intressant, och lärorikt. Jag har i alla fall lärt känna mig själv bättre och utvecklats som människa.
Nu vet jag vad jag vill, hur jag ska göra det och varför jag ska göra det.
Det känns som att det kommer att bli ett bra år.
Kommentarer
Trackback
