Är jag en knepig typ?
Jag har gått och funderat lite. Jag har gått och funderat lite på om det kan vara så att jag är svår. Är det så? Är jag en svår person?
Jag har nämligen fått höra det, att jag är svårläst, och jag kände instinktivt att jag inte kunde ta till mig det. Jag blev väldigt förvånad. Så jag frågade Kaggen, tänkte att han om någon borde veta, och han sa "För mig är du inte svårläst, men jag kan tänka mig att andra tycker det".
Jag vet inte vad det beror på. Jag vet inte ens om det är så? Visst, jag går kanske inte och skyltar med mina känslor - men vem gör det? Egentligen. Jag kan hålla med om att jag går insluten ibland, men samtidigt är jag inte något förseglat kassaskåp. Jag vill inte tro det, i alla fall.
Sedan är det ju som så att om man bara läser den här bloggen, och skapar sig en bild av mig utifrån det, så kan det ju lätt bli lite luddigt. Inte så mycket konkret att ta av. Men jag gillar att skriva på det sättet. Dolda sanningar i ett hav av nonsens.
Men allt är inte luddigt. Ingenting, egentligen. För den skarpsynte och uppmärksamme läsaren så kan denna blogg vara vägen till mig. Mina ord kan många gånger vara väldigt ärliga och nakna, och läser man bara mellan raderna eller ger sig in i texterna på riktigt så kan man nog hitta både den ena och andra hemligheten.
För vad är det för mening att skriva om orden inte betyder någonting? Åtminstone emellanåt.
Jag lockar gärna fram till skratt och berättar vad jag tycker om saker och ting - men helst av allt vill jag skriva direkt från hjärtat. Och med direkt menar jag inte genom att säga att "så här och så här är det, punkt slut". Vad är tjusningen med det? Nej, då lägger jag hellre ut lite pusselbitar lite här och varstans, och om eller när man tillslut har tillräckligt många bitar så ser man nog helheten.
Det i sig kan väl vara lite svårläst och otydligt, om man inte lägger ner tillräckligt med intresse för att tyda det - men det är ju bara här på bloggen. Jag lever inte mitt liv genom bloggen. Jag lever där ute, med de andra hundarna. Jag jagar samma saker och söker samma rus som alla andra.
Så, är jag svår? Jag vet inte. Jag vill inte vara det.
Jag har nämligen fått höra det, att jag är svårläst, och jag kände instinktivt att jag inte kunde ta till mig det. Jag blev väldigt förvånad. Så jag frågade Kaggen, tänkte att han om någon borde veta, och han sa "För mig är du inte svårläst, men jag kan tänka mig att andra tycker det".
Jag vet inte vad det beror på. Jag vet inte ens om det är så? Visst, jag går kanske inte och skyltar med mina känslor - men vem gör det? Egentligen. Jag kan hålla med om att jag går insluten ibland, men samtidigt är jag inte något förseglat kassaskåp. Jag vill inte tro det, i alla fall.
Sedan är det ju som så att om man bara läser den här bloggen, och skapar sig en bild av mig utifrån det, så kan det ju lätt bli lite luddigt. Inte så mycket konkret att ta av. Men jag gillar att skriva på det sättet. Dolda sanningar i ett hav av nonsens.
Men allt är inte luddigt. Ingenting, egentligen. För den skarpsynte och uppmärksamme läsaren så kan denna blogg vara vägen till mig. Mina ord kan många gånger vara väldigt ärliga och nakna, och läser man bara mellan raderna eller ger sig in i texterna på riktigt så kan man nog hitta både den ena och andra hemligheten.
För vad är det för mening att skriva om orden inte betyder någonting? Åtminstone emellanåt.
Jag lockar gärna fram till skratt och berättar vad jag tycker om saker och ting - men helst av allt vill jag skriva direkt från hjärtat. Och med direkt menar jag inte genom att säga att "så här och så här är det, punkt slut". Vad är tjusningen med det? Nej, då lägger jag hellre ut lite pusselbitar lite här och varstans, och om eller när man tillslut har tillräckligt många bitar så ser man nog helheten.
Det i sig kan väl vara lite svårläst och otydligt, om man inte lägger ner tillräckligt med intresse för att tyda det - men det är ju bara här på bloggen. Jag lever inte mitt liv genom bloggen. Jag lever där ute, med de andra hundarna. Jag jagar samma saker och söker samma rus som alla andra.
Så, är jag svår? Jag vet inte. Jag vill inte vara det.
Kommentarer
Postat av: Anonym
svår men intressant
Trackback