Jag ska nog lyckas

Svarta demoner sveper över mig. Jag hittar ingenstans att ramla. Knyter näven och slår mot ingenting. Blir misshandlad inombords.
     Jag överväger att låta ångesten fånga mig helt och hållet. Det kanske är bra för mig. Eller också lämnar jag allt.
      Tittar på nya bilder och minns den tid som var. Den lycka som var. Gråter glädjetårar. Jag vill hoppa in i bilderna och omfamnas av dess innehåll. Bilderna är suddiga men de talar så kristallklart till mig. Sena nätter i ett lyckorus.
     Jag tittar mig i spegeln och förbannar det ansikte som tittar på mig. Men jag skäms inte över det ansiktet. Blir bara ledsen över att ingen annan vill titta på det.
      Läser denna bloggens namn. Överväger att byta. Men så inser jag att det går inte. Jag ska nog lyckas.