Hedersam förlust
Ja det blev b-lagsmatch för mig ikväll ändå. Jag trodde att jag skulle "slippa" den i och med att jag spelade 75 minuter igår - samtidigt som Kaggen bestämt hävdade att jag inte var uttagen till kvällens match mot Arboga Södra. Men Kaggen kan man aldrig lita på, inte ens när hans egen far är b-lagstränare.
Hur som haver - jag är glad att jag fick spela kvällens match. Vi svarade för årets bästa insats enligt mig, och trots att vi förlorade med 1-0 så gjorde vi en grymt bra match. Bruce hade en teori om att vi "spelade" bättre mot Köping, men att vi "kämpade" mer i den här matchen. Men jag vet inte. Jag tycker nog att vi både spelade och kämpade bättre mot Södra.
Stundtals rullade vi ut Arboga, framförallt i den andra halvleken där paniken var total i Södra-lägret, och det är ganska bra mot ett Södra-lag som innehöll bland annat Fahlberg, Hultqvist, Ken Jansson, Mattias Harman, Haglind, Arton Bekaj, Westman och Miralem Malic. Själv hade vi samma unga lag som i fredags mot VIK - minus Ödlan och Kaggen.
Fast å andra sidan såg Mr.Salsa till att höja medelåldern rejält när han ställde sig mellan stolparna. Det första chilenaren gjorde i matchen var att göra en dragning på en framrusande Södra-anfallare, och han inledde lite darrigt med några oschyssta passningar ut till backarna och några omotiverade utrusningar. Men sedan spelade han upp sig och svarade för några riktigt bra ingripanden - bland annat en Matrix-räddning där han vek sig dubbelt i luften och greppade en boll som var på väg mot krysset. Tv-räddning hävdade vissa - själv sa Mr.Salsa så här om räddningen efter matchen: "Jag har ingen aning om vad jag gjorde". Men det är ok.
Södras mål kom i första halvlek, genom en frispark som ändrade riktning i muren. Inte så mycket att göra. Visst hade de många målchanser som de missade - men det hade vi också. Mirre skjöt i ribban. Aiwar nickade, skjöt över, skjöt utanför och missade bollen ett antal gånger. Charlieboy hade ett halv friläge med målvakten, där han istället för att lobba gick förbi målvakten och bollen rann då ut över sidlinjen. Ja, det fanns lite att ta av. Oavgjort hade varit rättvist.
Men det som var mest glädjande var inställningen alla visade. Alla kämpade och krigade och försökte verkligen ge Södra så lite utrymmen som möjligt. Alla! Men jag vill ändå plocka ut Charlieboy, som var suverän som mittback, Melek, som imponerade på högerkanten, och Bruce som krigade grymt på mittfältet.
Själv var jag kapten och spelade högerback. Fick till några riktigt fina brytningar, och det gick väl hyfsat bra. Hade hellre spelat mittback istället för Charlieboy. Men därmed inget ont om Charlieboys insats, han var grym som mittback, men jag tycker att han är en offensiv spelare som ska sprida skräck hos motståndarnas backlinje med sin snabbhet.
Matchens höjdare stod annars Bruce för. När jag skulle gå fram och bryta en boll på Södras planhalva så halkade jag, och Ken Jansson fick fritt fram på vänsterkanten. Då tänkte jag att "nu är det kört" - men som en blixt från klar himmel tog Bruce en 70-meterslöpning från Södras planhalva ner till våran hörnflagga och lyckades komma ikapp Jansson och sedan avvärja anfallet. Han var som ett jävla ånglok, och trots att det var väldigt roligt att se så försäkrade han mig efter matchen att det var sista gången han täckte upp för mig.
Hur som haver - jag är glad att jag fick spela kvällens match. Vi svarade för årets bästa insats enligt mig, och trots att vi förlorade med 1-0 så gjorde vi en grymt bra match. Bruce hade en teori om att vi "spelade" bättre mot Köping, men att vi "kämpade" mer i den här matchen. Men jag vet inte. Jag tycker nog att vi både spelade och kämpade bättre mot Södra.
Stundtals rullade vi ut Arboga, framförallt i den andra halvleken där paniken var total i Södra-lägret, och det är ganska bra mot ett Södra-lag som innehöll bland annat Fahlberg, Hultqvist, Ken Jansson, Mattias Harman, Haglind, Arton Bekaj, Westman och Miralem Malic. Själv hade vi samma unga lag som i fredags mot VIK - minus Ödlan och Kaggen.
Fast å andra sidan såg Mr.Salsa till att höja medelåldern rejält när han ställde sig mellan stolparna. Det första chilenaren gjorde i matchen var att göra en dragning på en framrusande Södra-anfallare, och han inledde lite darrigt med några oschyssta passningar ut till backarna och några omotiverade utrusningar. Men sedan spelade han upp sig och svarade för några riktigt bra ingripanden - bland annat en Matrix-räddning där han vek sig dubbelt i luften och greppade en boll som var på väg mot krysset. Tv-räddning hävdade vissa - själv sa Mr.Salsa så här om räddningen efter matchen: "Jag har ingen aning om vad jag gjorde". Men det är ok.
Södras mål kom i första halvlek, genom en frispark som ändrade riktning i muren. Inte så mycket att göra. Visst hade de många målchanser som de missade - men det hade vi också. Mirre skjöt i ribban. Aiwar nickade, skjöt över, skjöt utanför och missade bollen ett antal gånger. Charlieboy hade ett halv friläge med målvakten, där han istället för att lobba gick förbi målvakten och bollen rann då ut över sidlinjen. Ja, det fanns lite att ta av. Oavgjort hade varit rättvist.
Men det som var mest glädjande var inställningen alla visade. Alla kämpade och krigade och försökte verkligen ge Södra så lite utrymmen som möjligt. Alla! Men jag vill ändå plocka ut Charlieboy, som var suverän som mittback, Melek, som imponerade på högerkanten, och Bruce som krigade grymt på mittfältet.
Själv var jag kapten och spelade högerback. Fick till några riktigt fina brytningar, och det gick väl hyfsat bra. Hade hellre spelat mittback istället för Charlieboy. Men därmed inget ont om Charlieboys insats, han var grym som mittback, men jag tycker att han är en offensiv spelare som ska sprida skräck hos motståndarnas backlinje med sin snabbhet.
Matchens höjdare stod annars Bruce för. När jag skulle gå fram och bryta en boll på Södras planhalva så halkade jag, och Ken Jansson fick fritt fram på vänsterkanten. Då tänkte jag att "nu är det kört" - men som en blixt från klar himmel tog Bruce en 70-meterslöpning från Södras planhalva ner till våran hörnflagga och lyckades komma ikapp Jansson och sedan avvärja anfallet. Han var som ett jävla ånglok, och trots att det var väldigt roligt att se så försäkrade han mig efter matchen att det var sista gången han täckte upp för mig.
Kommentarer
Trackback
