Minnen från förr...
Jag hade en klasskamrat som heter Mohammed Nasir Juhma. Vi gick i samma klass i sex år, från fyran till nian. Han var en riktig plugghäst - och med det menar jag ingenting elakt, bara att han alltid gjorde alla läxor väldigt seriöst och grundligt. Ingenting fel med det.
Mohammed fick tidigt smeknamnet Mommo, och jag tror att det var Mr.Tequila och Dale som myntade det. Under en kort period i mellanstadiet blev han även kallad Nasse - av mig och Kaggen. Att bli kallad Mommo var ingenting som Mohammed var nöjd över, men han köpte det ändå. Vad han däremot inte accepterade var att bli kallade Nasse. Han blev tokförbannad och hotade gång på gång mig och Kaggen med stryk, följt av att han jagade oss runt skolgården medan jag och Kaggen skrattade som små flickor. Ju argare han blev - desto roligare tyckte jag och Kaggen att det var. Ända tills vi fick en utskällning av våran lärare.
När vi kallade Mohammed för Nasse, med hänvisning till hans mellannamn Nasir, så syftade vi på Nasse i Nalle Puh. Men för Mohammed betydde Nasse någonting annat - nämligen nazist. När vi insåg det så slutade vi genast.
Under de här sex åren så fick vi aldrig någon bra kontakt jag och Mommo. Det var mer en "skol-relation", något som man hade med de flesta i klassen. Att vi därför skulle tappa kontakten helt och hållet efter nian var ingen lågoddsare.
Well, well...
Anledningen till att jag skriver om Mommo är för att jag idag såg honom för första gången på 100 år. Det var knappt så att jag kände igen honom, och han verkade till synes inte märka av mig heller.
Under hela skoltiden hade han en prydlig liten svart mustasch under nästippen - men nu har karln skaffat sig ett stort och fluffigt helskägg. Han såg så vuxen ut - minst 30-35-år - och det var så surrealistiskt att se hur en klasskamrat hade förändrat sig så. Ena dagen minns man honom som ett barn, och nästa dag är han vuxen. Väldigt märkligt.
Skulle mina gamla klasskamrater, som jag inte sett sedan nian, se mig idag så skulle de nog tänka "Jaha? Han har ju inte förändrat sig ett dugg på de här åren" - och jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det är bra eller dåligt.
Om ingenting har hänt med mig om 15-20 år så kan jag nog tycka att det är bra.
Mohammed fick tidigt smeknamnet Mommo, och jag tror att det var Mr.Tequila och Dale som myntade det. Under en kort period i mellanstadiet blev han även kallad Nasse - av mig och Kaggen. Att bli kallad Mommo var ingenting som Mohammed var nöjd över, men han köpte det ändå. Vad han däremot inte accepterade var att bli kallade Nasse. Han blev tokförbannad och hotade gång på gång mig och Kaggen med stryk, följt av att han jagade oss runt skolgården medan jag och Kaggen skrattade som små flickor. Ju argare han blev - desto roligare tyckte jag och Kaggen att det var. Ända tills vi fick en utskällning av våran lärare.
När vi kallade Mohammed för Nasse, med hänvisning till hans mellannamn Nasir, så syftade vi på Nasse i Nalle Puh. Men för Mohammed betydde Nasse någonting annat - nämligen nazist. När vi insåg det så slutade vi genast.
Under de här sex åren så fick vi aldrig någon bra kontakt jag och Mommo. Det var mer en "skol-relation", något som man hade med de flesta i klassen. Att vi därför skulle tappa kontakten helt och hållet efter nian var ingen lågoddsare.
Well, well...
Anledningen till att jag skriver om Mommo är för att jag idag såg honom för första gången på 100 år. Det var knappt så att jag kände igen honom, och han verkade till synes inte märka av mig heller.
Under hela skoltiden hade han en prydlig liten svart mustasch under nästippen - men nu har karln skaffat sig ett stort och fluffigt helskägg. Han såg så vuxen ut - minst 30-35-år - och det var så surrealistiskt att se hur en klasskamrat hade förändrat sig så. Ena dagen minns man honom som ett barn, och nästa dag är han vuxen. Väldigt märkligt.
Skulle mina gamla klasskamrater, som jag inte sett sedan nian, se mig idag så skulle de nog tänka "Jaha? Han har ju inte förändrat sig ett dugg på de här åren" - och jag har inte bestämt mig för om jag tycker att det är bra eller dåligt.
Om ingenting har hänt med mig om 15-20 år så kan jag nog tycka att det är bra.
Kommentarer
Postat av: CJ
En gång Mommo, alltid Mommo!
Trackback
