En resa bakåt i tiden - igen
När jag skaffade mig en iPod för lite mer än ett halvår sedan så begav jag mig ut på en musikalisk resa. Inspirerad av Per Gessle, som körde in hela sin gigantiska skivsamling i sin iPod, så ville jag göra något liknande - även om jag inte gick lika långt.
Jag började med min skivsamling på dryga 500 skivor, och det blev många fina återbesök hos band och låtar som man lyckats glömma bort i mängden. Därefter gick jag vidare i musikarkivet. Jag riktade in mig på 60- och 70-tals-musik, och artister och band som Bob Dylan, Simon & Garfunkel, Bruce Sprngsteen, Johnny Cash och tidiga Rolling Stones. Det var en trevlig period som jag hade mycket glädje av.
Men sedan, som så många gånger förr, blev det mycket Blink 182. Väldigt mycket.
Nu har jag gjort det igen, gett mig ut på en musikalisk resa. Denna gång fokuserade jag på hårdrock och klassisk rock, och då främst 80-talet. Jag började med att plöja igenom allt med Metallica, AC/DC, Kiss, Iron Maiden, Mötley Crüe, Aerosmith och Black Sabbath. Sedan blev det lite Guns'n'roses, Led Zeppelin, Pink Floyd, Poison, Def Leppard, Deep purple, Alice Cooper, Judas Priest...ja, listan kan göras ännu längre.
80-talet bjöd verkligen på fantastisk hårdrock - och det är där jag befinner mig just nu. Igår blev det Ramones för hela slanten, och jag är medveten om att det handlar mer om punk än hårdrock i det fallet - men herre min körs vad många bra låtar Ramones har som man aldrig har hört förut. Man tror att det bara är Blitzkreig bop, Sheena is a punkrocker och Beat on the brat - men om man lyssnar på Ramones lite "nyare" låtar så hittar man det ena guldkornet efter det andra. Då blir det mer rock än punk.
Jag vet inte hur det blir framöver. Just nu njuter jag bara av klassisk gammal hårdrock. Sånt görs inte nu för tiden.
