Ka'tjing!
Jag har en vän. Vi kan kalla honom Kent-Gösta. En gång i tiden var Kent-Gösta nätspelmissbrukare.
Nej det var han inte - men under kortare perioder missbrukade han spelandet på nätet ganska mycket. Så kan man säga.
Ibland vann han - men oftast förlorade han. Efter att ha förlorat under en längre tid så började Kent-Gösta fundera på hur mycket han egentligen hade torskat på spelandet. När han insåg hur mycket det var så tänkte han "HERRE JÄVLAR!". Sedan den dagen spelade inget mer. Förutom några små och korta återfall.
Ett sådant återfall skedde i förrgårnatt. Han satte in en hundring, förlorade nästan hälften direkt - och vann sedan 3000 kr. På en enarmad jävla bandit.
Jag se det framför mig, hur Kent-Gösta sitter där i mörkret och plötsligt så bara rasslar det till. Han vill skrika rakt ut. Oj vad han vill skrika. Men han kan inte, för då väcker han hela huset. Så han bara sitter där och skakar och vet inte vart han ska gör av sitt lyckorus. Han knyter näven stenhårt framför ansiktet och tittar på den och väser fram ett otäckt med lyckligt "yeeesssssssss".
Nu ska Kent-Gösta inte spela något mer.
Min första reaktion var "3000? Ok, vad roligt" - men sedan tänker jag att "Va fan, 3000 - det är ju ganska mycket pengar!".
Jag undrar vart de där enarmade banditer håller hus på nätet. Kanske man ska rycka i några jävlar?
Nej det var han inte - men under kortare perioder missbrukade han spelandet på nätet ganska mycket. Så kan man säga.
Ibland vann han - men oftast förlorade han. Efter att ha förlorat under en längre tid så började Kent-Gösta fundera på hur mycket han egentligen hade torskat på spelandet. När han insåg hur mycket det var så tänkte han "HERRE JÄVLAR!". Sedan den dagen spelade inget mer. Förutom några små och korta återfall.
Ett sådant återfall skedde i förrgårnatt. Han satte in en hundring, förlorade nästan hälften direkt - och vann sedan 3000 kr. På en enarmad jävla bandit.
Jag se det framför mig, hur Kent-Gösta sitter där i mörkret och plötsligt så bara rasslar det till. Han vill skrika rakt ut. Oj vad han vill skrika. Men han kan inte, för då väcker han hela huset. Så han bara sitter där och skakar och vet inte vart han ska gör av sitt lyckorus. Han knyter näven stenhårt framför ansiktet och tittar på den och väser fram ett otäckt med lyckligt "yeeesssssssss".
Nu ska Kent-Gösta inte spela något mer.
Min första reaktion var "3000? Ok, vad roligt" - men sedan tänker jag att "Va fan, 3000 - det är ju ganska mycket pengar!".
Jag undrar vart de där enarmade banditer håller hus på nätet. Kanske man ska rycka i några jävlar?
Kommentarer
Trackback
