Så nära...
Nyss hemkommen från Örebro, där vi mötte Örebro Syrianska. Blev 2-2, tillslut.
Jo, det blev nog allt en underhållande match - och även fast det var rejält heta känslor så ballade det aldrig ur. Enda utvisningen drabbade vår headcoach.
Den första halvleken var jobbig att titta på. Vi började bra de första 7-10 minuterna - men sedan tog Syrianska över. Rejält. Jag var rädd varenda gång de kom in på våran planhalva. Satan vad tuffa de är att möta när de får trilla boll!
Det var 0-0 efter den första halvleken, men trots det kändes det inte så tryggt. Men - den andra halvleken tillhörde oss. Visst, Syrianska inledde med att göra 1-0, men vi spelade betydligt bättre och ägde stora delar av halvleken - och det såg ut som att vi skulle gå segrade ur striden. För först kvitterade Lingen till 1-1 efter ett väldigt grannt anfall - och sedan, minuterna senare, tryckte Tord in 2-1 efter en stolpretur ifrån Djurgårdarn'. Vilken glädje! Vilken lycka!
Men så fick de små råttorna in kvitteringen i slutminuterna, på en frispark där en Syrianska-spelare dök upp från ingenstans och helt omarkerad kunde styra in 2-2. Surt som fan, men oavgjort borta mot Örebro Syrianska är inte helt fy skam. Syrianska borta är en erkänt tufft match under säsongen - men ändå, så nära vi var. Mmm, det svider allt lite grand.
Själv fick jag spela lite i andra halvlek. Fy fan vad kul! Jag kom in med halvtimmen kvar av matchen istället för Stubben, och det gick helt okej. Jag fick inte så mycket att göra, men det var skönt att ingenting "tråkigt" inträffade på min kant i alla fall.
Det skulle jag nog kunna tänka mig att göra fler gånger.
