Jag ska nog lyckas

Det kändes som att det var glädje och förväntningar i bussen till Stockholm. Många var vi nog som såg fram emot en "rolig resa med grabbarna", och det var en skön känsla.




Kotten var definitivt den som satte ribban. Han körde på från minut ett och bibehöll farten hela resan igenom. Fan vad han levererade citat. Vilken lirare.




Här var två glada muppar. Ödlan och Juha - två vänner som älskar att hata varandra.




Och sedan de här två dårarna. Bröderna Hanson indeed, fast Bröderna Carlsson då. Också två sköna lirare.




Själv var jag lite trött på bussresan efter att precis ha kommit från jobbet. Men det gav sig i takt med ju fler bärs jag knäppte.




Lite Donkan och sedan var det bara att vänta på att få gå ombord.




Här någonstans började folk bli riktigt varma i kläderna. Inga namn.




RaPa ja... En av få som gick i land på Åland. Han hade kanske lite "hemlängtan". Eller så var han bara hungrig.




El Decko, Vargen och jag. Som synes har uppvärmningen börjat.




Mr.Salsa visar hur man hälsar på varandra i Chile.




Bläckfisken brukar vara en jävel på att få till "pingisbollar", men utan att skryta så måste jag få säga att jag lyckades ganska bra här.




Eroz och Juha, två riktiga gangsters som ni kan se på bilden. Nej, skämt åsido, vad är det här för fjollfasoner!?




Tacka vet jag två riktiga hårdingar som jag och Stiffa.




Ödlan och Charlieboy. Vad som pågick inne i deras hytt vet bara de själva, för dit in fick inte en jävel komma in. Eller också så låg den för långt avsides.




Hoppsan hejsan. Jag skulle tippa på att här någonstans så peakade uppvärmningen. Antingen det, eller så var det bara jag som peakade.




Åsa-Nisse och Klabbarparn, även kända som Far och Roosen. Jag såg inte Far så mycket under kvällen, men enligt rykten så hade han köpt medlemskort på dansgolvet nere på Copacabana (a.k.a mogisdansen).




Jaha, nu blev det lördagmorgon. Klockan är väl halv tio kanske, och frukosten bestod av en liten rackare kallad Mariestad.




Hela lördagen kändes som en enda lång efterfest, och här satt vi inne i Blondie Bubble Boy/Eroz/Kotten/RaPa-hytten och fnissade.




Blondie Bubble Boy roade sig genom att äta mandariner och dregla mandarinsaft i Stiffas hår.




Jag och min wingman, Brorsan. Möter ni oss på stan en sen och mörk kväll så gör ni bäst i att lägga benen på ryggen och springa åt motsatt håll. Så dangerous är vi.




Roastmaster! En riktig karaktär som briljerade lite i skymundan den här gången.




Men Bruce tog plats. Han har alltid något roligt/intressant/kaxigt att säga. För övrigt så våldgästade han mig bakifrån då jag lekte Kalle Anka.




Det här är min favoritbild från resan. Jag vet inte vad det är Tord har fått syn på, men det måste vara någonting riktigt fasansfullt - för en mer vettskrämd blick har jag nog aldrig skådat.




Perrta och Kosar i samtal. Kanske utbytte de raggningsrepliker? Kanske att de pratade om kött? Eller kanske vem som åkte ut i Idol kvällen innan? Jag vet inte.