Kap. "Hemgång" 1/6

"Min tid i eko är över, nu studsar allting tillbaka. Jag är en skugga av mitt forna jag, och den skuggan är inte jag. Skuggan går alltid framför mig, den leder mig igenom livets långa lopp. Den har kommit så mycket längre än mig. Jag fastnade någonstans långt bak.
    När du är november blir jag snäll.
    Jag vill inte vara rädd, men rädslan är det enda som får mig att synas. Jag gråter så att det hörs.
    97 var bra, då var jag barn. 2003 försvann barnet, då blev jag själv. Mina tårar är du. Ett sår, ett hål, en skottskada, men jag klarade mig. Du gick rakt igenom.
    Nu lämnar jag dig."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0