Jag ska nog lyckas

Jag har svårt att placera mig just nu. Vart jag står någonstans. Är jag glad? Lycklig? Ledsen? Olycklig? Likgiltig? Om man varken är lycklig eller olycklig - är man då ingenting? Och vad är man då? Spelar någonting någon roll då?
    Jag tror mig veta de rätta ingredienserna för att göra mitt liv fullkomligt - men de ingredienserna är svåra att få tag på. I alla fall för mig. Eller det kanske bara är jag som inbillar mig det? Kanske är det jag själv som gör det svårare än vad det är. Bara för att inte riskera någonting. Men om man inte har någonting, då kan man väl ingenting förlora? Eller?
    Jag har svårt att se mig själv lyckligare någon annanstans än här - men samtidigt har jag svårt att tro att jag skulle kunna vara mer olycklig någon annanstans än här. Det är lite kluvet det där.
    Jag har varit inne på det tidigare, att jag väntar på att livet ska bli lite enklare. Men blir det verkligen det någon gång? Jag kan bara se på utifrån på andra, och det jag ser verkar till synes vara väldigt enkelt - och väldigt lyckligt.
    Jag tror mig veta de rätta ingredienserna för att göra mitt liv fullkomligt - och jag lovar att det inte är mycket jag kräver. Det vanliga, kryddat med lite exra på vissa ställen.
    Jag vet inte hur det är, om jag för varje dag och år som går kommer ett steg längre ifrån det eller ett steg närmare det. Det varierar nog från dag till dag.

Äh, det är bara lite svammel. Snart börjar Paradise hotel.