Rast
Jag måste säga det att jag trivs alldeles förträffligt på jobbet just nu. Dels för att minipaltarna är de underbaraste, men även för att arbetsklimatet, personalen och tiderna är suveräna. I alla fall vissa dagar. Det är gött.
Men trots det är min bestämda uppfattning ändå att jag måste bort. Far far away. Jag är övertygad om att det är livsnödvändigt och det enda rätta. Inte för alltid, men för en stund som varar mer än en minut.
Det behöver inte vara så att gräset är grönare på andra sidan, jag tror inte ens att det är så, men just nu är den andra sidan den enda sidan. Jag behöver komma dit där ingenting påminner om Drottninggatan och Karlaskolan. Easy street har blivit Death road, och jag måste hoppa av innan det är försent.
För övrigt så fortsätter mitt hår att växa, och det är ingenting annat än "tummen upp" på det.
Men trots det är min bestämda uppfattning ändå att jag måste bort. Far far away. Jag är övertygad om att det är livsnödvändigt och det enda rätta. Inte för alltid, men för en stund som varar mer än en minut.
Det behöver inte vara så att gräset är grönare på andra sidan, jag tror inte ens att det är så, men just nu är den andra sidan den enda sidan. Jag behöver komma dit där ingenting påminner om Drottninggatan och Karlaskolan. Easy street har blivit Death road, och jag måste hoppa av innan det är försent.
För övrigt så fortsätter mitt hår att växa, och det är ingenting annat än "tummen upp" på det.
Kommentarer
Trackback
