Do it for me now
Som så många gånger förr (både i verkligheten och här på bloggen) så befinner jag mig i Resident Bläckfisken. Det är han och jag nu. Kaggen, den faan, han tyckte att det var viktigare att spela innebandy (och förlora) en lördagkväll, så han kommer senare. Mycket senare.
Via centralt placerade källor vet jag att det festas på andra ställen, i Kungsör, och det gör mig lite ledsen. Inte för att det festas, men för att jag inte är där. Fast å andra sidan; det är inte ofta man träffar Bläckfisken nu för tiden, så därför kan jag inte vara ledsen.
Jag vet inte om Harrys är min vän ikväll, på sistone har vi varit lite osams, men det känns som att det kan vara en sån där fin kväll ikväll. Jag hoppas det.Det är så tråkigt att vakna dagen efter och känna, och skriva, att "gårdagskvällen var ingen höjdare".
Ikväll vill jag skrika "And we are winning!".
