Jag ska nog lyckas

Jag vet inte om det är rötjutet som talar - men jag inbillar mig starkt att jag skulle kunna klara av Idol. Ja tamejfan, jag skulle till och med kunna vinna skiten!
    Jag vet, jag vet - jag har inte den renaste och klaraste rösten, och jag vet, jag vet att jag ibland sjunger fel ton. Men herregud - mitt scenspråk är helt otroligt! Jag är ärlig, cool och nästan lite mystisk när jag släpps lös på en scen.
    I och för sig har jag aldrig stått på en scen och uppträtt i musiksammanhang, men mitt golv på rummet duger mer än nog för att övertyga mig om att jag skulle äga scenen. Helvete, jag skulle skicka de där små paltarna på ett expressflyg till Sydpolen om jag ställdes bredvid dem.
    Är det någon som inser hur grym jag är? Eller är det bara jag? Jag och rötjutet?

Annars sitter jag och tittar på det här och minns tillbaka. Det var...ja, ju längre tiden går ju mer fantastiskt blir det. Tro det eller ej.
    Nästa sommar är långt borta, men det här är en tröst i sig.