Jag ska nog lyckas

Jag och Kaggen träffas så gott som varje dag. På ett år kanske vi är ifrån varandra sammanlagt två veckor. Mycket tack vare fotbollen, mycket beroende på att vi är grannar - och sedan finns det de som säger att vi är som ett gammalt gift par. Det blir väl så efter 19 års vänskap.
     Men den här veckan har vi inte träffats en enda gång. Fotbollen är slut, jag jobbar och han pluggar. Det känns lite konstigt. Jag tänker på honom ibland, undrar hur han har det. Han har trimmat skägget? Har han fått någon ny finne?
     En vecka är som ett år i våran värld - och jag undrar hur hans liv ser ut idag. Kanske att vi träffas i helgen? Kanske inte. Det är ju fest, men man vet aldrig. Vi kanske inte är kompisar längre? Det var ju så länge sedan sist.
     Hur som helst, den här videon går till Kaggen.