Jag ska nog lyckas

Spännande tider står utanför dörren och knackar på. Jag har en skön och pirrig känsla i magen som jag inte vet vart jag ska göra av. Man ska hoppas, men även vara beredd på smällen. Besvikelsen får inte bli starkare än förhoppningen.
    Jag hoppas och längtar, men tar inte ut någonting i förskott.
    Hösten ler fortfarande. Jag känner välbehag i tillvaron just nu. Det finns saker att se fram emot väldigt mycket, och väldigt mycket att se tillbaka på med värme och glädje.
    Jag känner mig starkare än på mycket länge och det gör mig bra. Nästa steg är att få ut någonting av det. Någonting mer konkret. Jag tror, jag hoppas, jag vill.