Säg den dröm som varar

Jävla jävla skit. Man tror att man är beredd på det värsta - men lik förbannat står man där lika besviken. Man intalar sig själv att inte flyga iväg i förhoppningar - men lik förbannat befinner jag mig där redan ombord flygplanet.
     Jag hade tagit ut segern i förskott, även fast jag visste att ingenting var klart - och nu står jag där och känner mig mer besegrad än någonsin.
    Fan vad lätt det är att flyga iväg.
    Fast det är inte mig det är synd om. Det synd om de som ville men aldrig fick. De som hoppades men aldrig fick hoppa. De som vågade men aldrig fick utmana.
    Nu är frågan; vad fan ska jag göra nu? Jag som hade allting utstakat, vart tar jag vägen nu? En sak vet jag, jag kan inte vara kvar här. Jag måste bort, om än bara för ett ögonblick.
    Jack Daniels - när du får oväntat besked.
    Den ljusa höst jag sett fram emot blir nu mörkare i takt med löven som faller ner. Snart har de fallit klart. Träden står nakna och övergivna. Jag vill inte falla med dem.
    Det här är verkligen astråkigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0