Tömd
Precis som väntat blev det en jobbig del att skriva. Men jag kom igenom det - och faktum är att det blev något av det bästa jag skrivit i hela mitt liv. Kanske det allra bästa?
Den här gången var jag helt själv uppe i Västanhed. Ingen människa syntes så långt ögat kunde nå, och även fast det var lite ödsligt så var det ganska rogivande. Som ett eget litet torp, ungefär.
Det regnade mest hela tiden, så jag vandrade mellan att sitta inne framför brasan och att sitta ute under tak på verandan.
Ja...det kändes bra, helt enkelt. Men nu måste jag nog stanna av i skrivandet för en tid. Jag känner att jag behöver samla mig en aning. Få ordning på några pusselbitar. Den här delen jag skrev idag var ganska ansträngande och den tog nog mina sista krafter.
Eller så fortsätter jag precis som vanligt imorgon. Vi får se.
Den här gången var jag helt själv uppe i Västanhed. Ingen människa syntes så långt ögat kunde nå, och även fast det var lite ödsligt så var det ganska rogivande. Som ett eget litet torp, ungefär.
Det regnade mest hela tiden, så jag vandrade mellan att sitta inne framför brasan och att sitta ute under tak på verandan.
Ja...det kändes bra, helt enkelt. Men nu måste jag nog stanna av i skrivandet för en tid. Jag känner att jag behöver samla mig en aning. Få ordning på några pusselbitar. Den här delen jag skrev idag var ganska ansträngande och den tog nog mina sista krafter.
Eller så fortsätter jag precis som vanligt imorgon. Vi får se.
Kommentarer
Trackback
