Det dummaste jag någonsin sagt
Jag tänker ofta på en grej. Vad är det dummaste jag gjort i livet? Alltså inte det elakaste, utan det mest korkade. Det är nästan omöjligt att komma på, för jag har gjort så många korkade saker. En del mindre, en del större.
Däremot hade jag inga problem med att komma ihåg det dummaste som jag någonsin sagt i livet.
Så här var det; det var 2004, jag var 18 år och vi var på Rhodos. Det var jag, Stiffa, Påven och Ekka, och det var första gången som jag var utomlands "på egen hand" utan familjen.
Det var kväll, nästan natt, och vi satt på en bar och festade. På den tiden behövde jag inte mycket för att komma igång (hihi) och därför var jag säkert kanoners redan när vi gick in på baren. Väl där började jag prata med en tjej som satt vid bordet bredvid, och det var väldigt trevligt. Hon var ett par tre år äldre än mig, men vi pratade länge och mycket. Tillslut kom vi fram till att vi inte bodde så långt ifrån varandra hemma i Sverige. Jag i Kungsör och hon i...Köping!
Det tyckte vi var väldigt lustigt och av någon anledning började vi prata om gamla lärare på Ullvigymnasiet som vi både hade haft (eller som jag fortfarande hade, eftersom att jag då fortfarande gick i skolan). Grön som jag var så tyckte jag att "det går ju jävligt bra det här" och jag måste ha fått tokfeeling, för helt apropå, bara sådär, så kläckte jag ur mig meningen som än idag hemsöker mig och som får min kropp att vrida sig i plågor. Jag lutade mig fram mot henne och viskade: "Hörru...har du fått något ikväll eller?".
Ridå.
Jajamensan, det var vad jag sa - och den meningen tog hus i helvete hos min nyfunna "vän". Jag tyckte ju att vi kommit varandra så pass nära att jag kunde ställa en så privat fråga, men det tyckte uppenbarligen inte hon. Hon bara gapade och om blickar kunde döda så var jag den mest torterade lilla människan i världen just då. Hon började skrika "VA FAN SÄGER DU???? HÄR SITTER VI OCH HAR DET TREVLIGT OCH SNACKAR OCH SÅ KOMMER DU OCH SÄGER EN SÅN HÄR SAK?!?! VA FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG??? STICK HÄRIFRÅN!!!".
Jag förvandlades till Nils Karlsson Pyssling och började pipa "f'låt...f'låt...f'låt". Men det hjälpte inte. Hon var oxtokig och ville inte prata med mig något mer. Jag försökte ställa allting till rätta, men då kom hennes astöntiga smala turk-kompis och började gläfsa på gaystockholmska "Asså grabben fatta! De ä schört! Hon vill änte prata mä däj nå mer! Gå bara o sätt däj därborta, hallå?". Så det gjorde jag. Full, förvirrad och mycket mycket skamsen.
Även om jag idag skrattar åt händelsen, vilket jag gjort konstant när jag skrivit detta, så går det inte undgå det faktum att det är det mest korkade som någonsin lämnat min mun under mina 23 år, 9 månader och 9 dagar i livet.
"Har du fått något ikväll eller?". Meningen som kommer att förfölja mig tills jag stupar.
Däremot hade jag inga problem med att komma ihåg det dummaste som jag någonsin sagt i livet.
Så här var det; det var 2004, jag var 18 år och vi var på Rhodos. Det var jag, Stiffa, Påven och Ekka, och det var första gången som jag var utomlands "på egen hand" utan familjen.
Det var kväll, nästan natt, och vi satt på en bar och festade. På den tiden behövde jag inte mycket för att komma igång (hihi) och därför var jag säkert kanoners redan när vi gick in på baren. Väl där började jag prata med en tjej som satt vid bordet bredvid, och det var väldigt trevligt. Hon var ett par tre år äldre än mig, men vi pratade länge och mycket. Tillslut kom vi fram till att vi inte bodde så långt ifrån varandra hemma i Sverige. Jag i Kungsör och hon i...Köping!
Det tyckte vi var väldigt lustigt och av någon anledning började vi prata om gamla lärare på Ullvigymnasiet som vi både hade haft (eller som jag fortfarande hade, eftersom att jag då fortfarande gick i skolan). Grön som jag var så tyckte jag att "det går ju jävligt bra det här" och jag måste ha fått tokfeeling, för helt apropå, bara sådär, så kläckte jag ur mig meningen som än idag hemsöker mig och som får min kropp att vrida sig i plågor. Jag lutade mig fram mot henne och viskade: "Hörru...har du fått något ikväll eller?".
Ridå.
Jajamensan, det var vad jag sa - och den meningen tog hus i helvete hos min nyfunna "vän". Jag tyckte ju att vi kommit varandra så pass nära att jag kunde ställa en så privat fråga, men det tyckte uppenbarligen inte hon. Hon bara gapade och om blickar kunde döda så var jag den mest torterade lilla människan i världen just då. Hon började skrika "VA FAN SÄGER DU???? HÄR SITTER VI OCH HAR DET TREVLIGT OCH SNACKAR OCH SÅ KOMMER DU OCH SÄGER EN SÅN HÄR SAK?!?! VA FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG??? STICK HÄRIFRÅN!!!".
Jag förvandlades till Nils Karlsson Pyssling och började pipa "f'låt...f'låt...f'låt". Men det hjälpte inte. Hon var oxtokig och ville inte prata med mig något mer. Jag försökte ställa allting till rätta, men då kom hennes astöntiga smala turk-kompis och började gläfsa på gaystockholmska "Asså grabben fatta! De ä schört! Hon vill änte prata mä däj nå mer! Gå bara o sätt däj därborta, hallå?". Så det gjorde jag. Full, förvirrad och mycket mycket skamsen.
Även om jag idag skrattar åt händelsen, vilket jag gjort konstant när jag skrivit detta, så går det inte undgå det faktum att det är det mest korkade som någonsin lämnat min mun under mina 23 år, 9 månader och 9 dagar i livet.
"Har du fått något ikväll eller?". Meningen som kommer att förfölja mig tills jag stupar.
Kommentarer
Trackback
