Jag ska nog lyckas

Jag fortsätter att drömma om människor hemifrån. Gamla klasskamrater som jag inte ägnat en tanke åt de senaste 10 åren, gamla lärare från gymnasiet som jag bara haft i enstaka ämnen någon gång ibland och personer från min barndom som jag knappt kommer ihåg namnet på. En natt satt jag på Phoenix i Kungsör och snackade med den ena osannolika personen efter den andra. Bara det att jag satt på Phoenix är anmärkningsvärt liksom...
    Jag förstår inte, det är minst 5-6 nya personer varje natt. Det är precis som att mitt liv, i form av människor jag träffat, passerar revy. Det är skumt, men väldigt roligt och intressant. Det är spännande att gå och lägga sig och fundera över vem man kommer att träffa på denna natt.
    Nu väntar jag bara på att Robin Nordeng ska dyka upp i någon av mina drömmar. Marko Aho skulle också vara roligt att träffa igen.

För övrigt så är Johnny Depp vår tids största skådespelare. Han borde få en Oscar för varje roll han gör.
    Det har tagit en lång tid för mig att inse det, men nu är jag fullständigt övertygad om att det inte finns någon mer kvalificerad skådespelare. Han kan spela allt - elak, snäll, galen, sympatisk, rolig, sexig, psykopat, hjälte, romantisk, tönt, hård, mjuk...ja, det och allting annat som jag inte nämnt.
    Alice i underlandet var kanske inte en jättebra film - men satan i helvete vad grym Johnny Depp är! Alltid.

Annars har jag blivit helt besatt av Oasis. Visst, jag har alltid varit deras biggest fan #1 - men nu är det helt utom kontroll. Jag bara matar och matar och matar.
    Jag har nu erkänt för mig själv att de har splittrats, även om jag fortfarande hävdar att vi inte har sett det sista av Oasis än - men det spelar ingen roll. Min kärlek till Oasis har aldrig varit större.
    Eller...det är egentligen kärlek till Oasis i allmänhet och Liam Gallagher i synnerhet. Det är där alla dessa starka känslor bottnar för tillfället - i Liam Gallagher. Han finns i mig 24-7 just nu. I varenda andetag, i varenda fotsteg. Jag är kär, jag är galen, jag är besatt. Jag är Liam Gallagher, and I'm fucking loving it.
    Jag skulle kunna ge ett lillfinger för att få träffa honom. Det har utvecklats till en av mina största önskningar här i livet - att få sitta ner en hel kväll och snacka, bara han och jag. Dela ett par tio öl på en pub någonstans, vid ett avskiljt bord där inga jävlar skulle komma komma och störa oss. Jag har en miljon frågor jag skulle vilja ställa honom om alltifrån kläder och hår till musik och inspiration. Fy fan i helvete - jag tror verkligen att vi skulle klicka. Jag tror verkligen det, på allvar. Dels för att jag vet så mycket om Oasis och Liam, och dels för att jag vet att bakom denna rock'n'roll-attityd så finns det en fruktansvärt ödmjuk och intelligent person.
    Jag minns konserten i Globen förra vintern. Jag vet inte hur långt avståd det var mellan oss, 30-40 meter kanske, och jag var som paralyserad. Det var som att det inte var på riktigt.
    Hujedamej, än så länge är det bara en dröm och en önskning - men tänk om det en dag blir verklighet? Att jag får sitta ner med The Man himself. Skulle jag då ha modet att öppna munnen? Självklart! Om inte så efter ett par bägare i alla fall.
    Jag skulle absolut inte ha något emot att få sitta ner med Noel Gallagher heller. Jag har minst lika många frågor att ställa honom också, om inte fler, tack vare att det är han som skrivit 90% av Oasis låtar och att det var han som var bossen i bandet. Dock är jag lite småsur på honom just nu, eftersom att det var han som lämnade Oasis. Jag kan också hålla med Liam om att Noel inte är så mycket rock'n'roll längre. Han har blivit en liten mysfarbror som bara vill sitta och klinka på sin akustiska gitarr.
    Nåväl, tids nog kommer väl Noels soloskiva, och även fast jag inte ser fram emot den så jävla mycket så kommer jag självklart att köpa den. Sedan är det ju som så att övriga Oasis kommer att släppa en skiva nästa år, dock under nytt namn, och det ser jag fram emot desto mer.

Till sist låter det för jävla underbart med vårsolen där hemma. Jag har inga som helst problem med att säga att jag längtar hem till den svenska våren. Den är fanimej oslagbar. Men - jag är inte på långa vägar klar med Australien.