Blandade känslor
Ja, hå hå ja ja. Fan...
Eller, egentligen...vi fick med oss en poäng efter 1-1, och det får väl ändå ses som hyffsat mot Sala på bortaplan. Men Södra förlorade samtidigt mot Gideonsberg, och hade vi vunnit mot Sala så hade vi varit ikapp Södra (förutsatt att de nu skulle vinna sin nästa match, Södra har nämligen en match mindre spelad). Det är det som känns...fan.
Fast 1-1 var nog ändå rättvist med tanke på hur matchen såg ut. Vi öppnade väl sådär och den första halvleken var mycket fram och tillbaka. Det kändes som att vi kopplade ett litet grepp i mitten av halvleken, och vi tog också ledningen genom Gustavo efter dryga halvtimmen. Dessvärre skulle Sala hinna med att kvittera två minuter innan halvtid, och matchen kändes extremt öppen i halvtid.
Men där vi trodde att Sala skulle komma att trycka på ännu mer i den andra halvleken så blev det tvärtom. Vi tog över och pressade och pressade, utan att få till de där riktigt solklara målchanserna. Vi hade ett par giftiga hörnor och sånt, men egentligen inga rena lägen, trots vårt stora spelövertag.
Sala var dock inte helt ofarliga, och på slutet nån minut innan slutsignalen så fick de i princip ett friläge som Kaggen mästerligt avstyrde med en fin räddning. 1-1 slutade därmed matchen, och ja...1 poäng mot tabelltrean på bortaplan. Det låter inte så tokigt, men ändå...fan.
En annan sak som var fan var min insats. I synnerhet i den första halvleken. Jag vet fan inte vad som hände. Det kändes så bra innan matchen och jag var supertaggad och jättespelsugen, men sen gick det åt helvete. Övertaggad? Mjäää. Men nåt var fel. Jag var inte ens ovän med bollen - jag var som en dödsfiende. Och baklängesmålet får jag nog också ta på mig.
Jag gjorde mig beredd för att bli utbytt i halvtid, men till min förvåning fick jag vara kvar, och den andra halvleken gick sen lite bättre. Men det kunde ju knappast ha gått sämre...
Fy fan vad jag avskyr såna här matcher där jag spelar så dåligt. Det är frustrerande, det är jobbigt och det är pinsamt. Man kämpar och försöker göra sitt yttersta, men istället känns det som att man sviker alla andra i laget genom att agera så svagt.
Men - hade det här varit ett par år sedan så hade jag grämt mig över den här insatsen fram till jul. Nu känns det ändå som att jag kan hantera det på ett bra sätt. Jag vet att jag gjorde en dålig match, och nästa match så kommer jag att göra allt för att inte upprepa det. Det enda jag har i min skalle nu är att gå ut och göra en supermatch mot Irsta på söndag, om jag får spela.
Ikväll är det lite surt, men imorgon känns det nog bättre. Man måste se det positivt. Som Tränare Jocke sa efter matchen: "Nu leder vi serien grabbar!". Att Södra sen har en match mindre spelad är en annan sak.
