Rött hav, del 5
Hör du mig nu? Vad säger du? Jag ser att du ler, men det är inte för min skull. Du ser inte mig, och jag blir nog inte längre. Jag är en ouppskattad jävel med alltför mycket inom mig. Jag vet att någon ser mig, men det är inte du.
Jag lurade mig när jag trodde på dig. Du sa att du älskade men sen ändrade du dig. Du kanske har hört nåt, nåt jag inte har gjort. Folk pratar så mycket för att ha nåt att prata om. "Har du hört om den där, han som drog sig själv i smutsen?", men vad de inte vet är att jag gjorde det för dig. Trodde det var vad som krävdes, men jag vaknade själv. Och mitt rykte är befogat även om det inte är sant. Mina sena tonår är som en stämpel idag. Har man väl ramlat baklänges en gång så är det svårt att ta sig upp igen.
Tiden är slut, imorgon är ny dag. Kanske hittar jag henne, hon jag letat efter. Jag hittade dig, men du var redan funnen. Nån annan hann före mig, och även om jag hade varit först så hade det nog inte spelat någon roll. Vi har nåt gemensamt, men det vill du inte ha
Min vän varnade mig, "Halka inte dit". "Du kommer slå dig igen, och jag orkar inte se det en gång till". Han hade rätt förstås, och självklart lyssnade jag inte. Vem orkar vara smart, när det är så underbart att känna någonting.
Men det gör inte ont, för jag visste att det skulle komma. Smärtan tillslut, som en gammal vän. Som ett kvitto på att man lever, och nog har jag levt allt. Kanske är jag bäst i världen på att leva?
Kanske att jag söker käftsmällarna, för att ha någonting att tänka på. Folk måste undra hur det ska gå för den här, "Kommer han någonsin att bli en del av oss?". Och jag undrar, finns det plats? Jag kanske inte är det finaste äpplet i trädet, men jag duger långt efter kvart i två.
Du känner nog mig som fullast på festen, men sanningen är den att jag skiter i resten. Allt jag villa ha var din uppmärksamhet, och när ens yttre inte duger får man ta till plan b. Men det är så lätt att tappa fokus på ursprungsplanen, och helt plötsligt står man där som en av alla clownerna.
Jag trodde du såg det, men du var blind. Du ville inte ge mig det där, och nu vill jag inte se dig på samma sätt längre. Det slut och förbi, och jag hade fel. Hur kan man ha så fel, när de känns så rätt?
Men det gör inte ont, jag förtjänar nog det här. Jag sa ingenting, men du var nog blind. Det verkar ju så lätt, som att somna på kvällen. Men kärlek är inte lätt, och man ska nog ha lite tur. Lyckan kommer och lyckan går, och nån gång ska den väl komma och då ska jag inte ducka.
Solen går väl upp imorgon också, och då försöker vi igen. Kanske inte du och jag, för vi har väl väntat för länge. Och du ville inte vara hon, henne jag letat efter.
Jag lurade mig när jag trodde på dig. Du sa att du älskade men sen ändrade du dig. Du kanske har hört nåt, nåt jag inte har gjort. Folk pratar så mycket för att ha nåt att prata om. "Har du hört om den där, han som drog sig själv i smutsen?", men vad de inte vet är att jag gjorde det för dig. Trodde det var vad som krävdes, men jag vaknade själv. Och mitt rykte är befogat även om det inte är sant. Mina sena tonår är som en stämpel idag. Har man väl ramlat baklänges en gång så är det svårt att ta sig upp igen.
Tiden är slut, imorgon är ny dag. Kanske hittar jag henne, hon jag letat efter. Jag hittade dig, men du var redan funnen. Nån annan hann före mig, och även om jag hade varit först så hade det nog inte spelat någon roll. Vi har nåt gemensamt, men det vill du inte ha
Min vän varnade mig, "Halka inte dit". "Du kommer slå dig igen, och jag orkar inte se det en gång till". Han hade rätt förstås, och självklart lyssnade jag inte. Vem orkar vara smart, när det är så underbart att känna någonting.
Men det gör inte ont, för jag visste att det skulle komma. Smärtan tillslut, som en gammal vän. Som ett kvitto på att man lever, och nog har jag levt allt. Kanske är jag bäst i världen på att leva?
Kanske att jag söker käftsmällarna, för att ha någonting att tänka på. Folk måste undra hur det ska gå för den här, "Kommer han någonsin att bli en del av oss?". Och jag undrar, finns det plats? Jag kanske inte är det finaste äpplet i trädet, men jag duger långt efter kvart i två.
Du känner nog mig som fullast på festen, men sanningen är den att jag skiter i resten. Allt jag villa ha var din uppmärksamhet, och när ens yttre inte duger får man ta till plan b. Men det är så lätt att tappa fokus på ursprungsplanen, och helt plötsligt står man där som en av alla clownerna.
Jag trodde du såg det, men du var blind. Du ville inte ge mig det där, och nu vill jag inte se dig på samma sätt längre. Det slut och förbi, och jag hade fel. Hur kan man ha så fel, när de känns så rätt?
Men det gör inte ont, jag förtjänar nog det här. Jag sa ingenting, men du var nog blind. Det verkar ju så lätt, som att somna på kvällen. Men kärlek är inte lätt, och man ska nog ha lite tur. Lyckan kommer och lyckan går, och nån gång ska den väl komma och då ska jag inte ducka.
Solen går väl upp imorgon också, och då försöker vi igen. Kanske inte du och jag, för vi har väl väntat för länge. Och du ville inte vara hon, henne jag letat efter.
Kommentarer
Trackback
