Jag ska nog lyckas

"Vi hade nåt stort. Vi hade nåt på gång. Men allt som är stort måste rivas ner om man inte har råd att sköta om det. Vi gav oss för lite tid. Vi gav varandra för lite.
     Två egoister som springer uppför varsin brant. Upp på varsin kant. Vem ska hinna först, vem ska komma längst, vem ska ramla ner?
     Vi ser på varandra där vi står på varsin ände, oförmögna att nå varandra. Vi kan ropa, men ingen orkar lyssna. Branten emellan är det som skiljer oss åt, den som en gång förenade oss. Och ingen av oss vill dit ner igen.
      Vissa människor är inte gjorda för att vara tillsammans, och vissa är inte gjorda att vara ensama. Jag vet inte vem av dem jag är, men någonting säger mig att jag kommer att träffa henne igen.
      Ju äldre jag blir, desto mer inser jag vad jag kan och vad jag vill. Jag välkomnar det. Jag är på väg mot den person jag skulle kunna vara. Det är aldrig för sent att bli den man skulle kunna ha blivit.
      Förut var jag livrädd för tiden. Att bli äldre. Det är väl som så, alla vill leva länge men ingen vill bli gammal. Men nu när jag ser vad det gör med mig - då välkomnar jag det. Jag har aldrig varit bättre än nu.
      Jag hoppas bara att hon blir lika gammal som jag, så att vi får tid för oss."