Så här tycker jag
Okej, då kör jag en recension av gårdagens bidrag i Melodifestivalen.
Ola: En låt som låter som alla andra låtar han har gjort. Blir säkert populär på radion, men inget i min smak.
Jenny Silver: Dansbandstjejen som blev rockbrud låter här...ja, lite etno. Halvskum låt som jag ändå fann intressant.
Linda Pritchard: Nej. För vild och galen - på ett dåligt sätt.
Anders Ekborg: Här var det pompa och ståt, och jag gillar faktiskt såna här fläskiga paradlåtar. Den hade pondus och kraft, och jag tycker den hade förtjänat en andra chans.
Pain of salvation: Lite ironiskt att ett metalband kommer med en avskalad ballad, fast en sådan låt finns väl i och för sig på de flesta hårdrockares reportar. En sådan där "tändare i luften"-låt. Hyfsad.
Jessica Andersson: Jag hade väntat mig lite mer power och mäktiga stråkar, men det blev tvärtom. Jag vet inte om jag riktigt gillar det. Kanske lite.
Frispråkarn: Yo yo, en svenne banan i finbyxor, skjorta, slip och röd cardigan. Fetare blir det inte. Mer fel blir det inte. Jag är inte riktigt säker på vad han sjöng, men jag tror det handlade om att var singel.
Salem Al Fakir: Lite halvknasigt och kabbareaktigt, som vanligt när det handlar om den lilla clownen Salem. Jag har lite svårt för honom, men här var det ändå en okej låt.
Roligare än så var det inte i låtväg. Kvällens stora stjärna var annars Dolph Lundgren. Vilken kille! Stencool och skön självdistans. Som han ägde teverutan, och karln kan ju faktiskt sjunga också. Nästan, i alla fall. Får han sitt stor genombrott i Sverige nu månne? Jag hoppas det.
Men Måns och Meltzer var lite för mycket tjo och tjim. Lite för mycket Lilla Melodifestivalen. Tänk när Kristian Luuk var programledare. Vilka tider.
Ola: En låt som låter som alla andra låtar han har gjort. Blir säkert populär på radion, men inget i min smak.
Jenny Silver: Dansbandstjejen som blev rockbrud låter här...ja, lite etno. Halvskum låt som jag ändå fann intressant.
Linda Pritchard: Nej. För vild och galen - på ett dåligt sätt.
Anders Ekborg: Här var det pompa och ståt, och jag gillar faktiskt såna här fläskiga paradlåtar. Den hade pondus och kraft, och jag tycker den hade förtjänat en andra chans.
Pain of salvation: Lite ironiskt att ett metalband kommer med en avskalad ballad, fast en sådan låt finns väl i och för sig på de flesta hårdrockares reportar. En sådan där "tändare i luften"-låt. Hyfsad.
Jessica Andersson: Jag hade väntat mig lite mer power och mäktiga stråkar, men det blev tvärtom. Jag vet inte om jag riktigt gillar det. Kanske lite.
Frispråkarn: Yo yo, en svenne banan i finbyxor, skjorta, slip och röd cardigan. Fetare blir det inte. Mer fel blir det inte. Jag är inte riktigt säker på vad han sjöng, men jag tror det handlade om att var singel.
Salem Al Fakir: Lite halvknasigt och kabbareaktigt, som vanligt när det handlar om den lilla clownen Salem. Jag har lite svårt för honom, men här var det ändå en okej låt.
Roligare än så var det inte i låtväg. Kvällens stora stjärna var annars Dolph Lundgren. Vilken kille! Stencool och skön självdistans. Som han ägde teverutan, och karln kan ju faktiskt sjunga också. Nästan, i alla fall. Får han sitt stor genombrott i Sverige nu månne? Jag hoppas det.
Men Måns och Meltzer var lite för mycket tjo och tjim. Lite för mycket Lilla Melodifestivalen. Tänk när Kristian Luuk var programledare. Vilka tider.
Kommentarer
Trackback
