Jag ska nog lyckas

Jag skulle nu vilja berätta om ett scenario jag funderat på under en längre tid, ett scenario som jag tror skulle ha gjort att mitt liv hade sett helt annorlunda ut. Scenariot lyder enligt följande: "Om jag hade lärt mig spela gitarr."

Om jag hade lärt mig spela gitarr i ung ålder så tror jag att min vardag skulle skilja sig avsevärt från idag.
    Tänk om jag plockat upp gitarren där på mellanstadiet och verkligen hängivit mig åt den. Lärt mig från början, stegvis och periodvis, ett ackord i taget. Säg då att jag skulle vara en hyfsad gitarrist i högstadiet. Jag och Danskungen hade då kunnat spela vid speciella tillfällen i skolan, såsom avslutningar, lucia och andra skolarrangemang.
    Till en början skulle vi lära oss vanliga och enkla covers, och med tiden skulle vi bemästra de flesta av historiens odödliga klassiker. Så smått skulle vi även börja fila på egna låtar, men de skulle dröja ett tag innan det blev någonting av den saken på riktigt.
    Ryktet om oss skulle växa i Kungsör, och i takt med succéspelningar på Slussen och Smedjan så skulle vi börja bli flitigt anlitade som underhållare. Spelningar på firmafester, idrottsavslutningar, julfester, bröllop, kalas avlöste varandra, och vi började nu bli riktigt varma i kläderna.
    Gymnasiet var nu över och vi stod arbetslösa, även fast vi tjänat bra genom att spela på helger och sånt. Vi kanske tog något ströjobb sådär i början, men i och med att vi utökade spelandet ytterligare så kunde vi snart helt och hållet ägna oss åt musiken.
    Nu hade vi gjort oss ett namn i regionen. Vi spelade för rekordpublik på såväl Oktoberfesten i Köping som på öltältet under Thor Mooden-dagarna i Kungsör och under Medeltidsdagarna i Arboga. Vi sålde ut Ögir, Hantis och Stadskällaren flera dagar på raken som ingenting. Vi var verkligen heta.
    Sedan började vi söka oss utanför KAK. Till en början på krogarna i Eskilstuna, och när succén var ett faktum även där så tog vi snart över Västerås och Örebro också. Visst, det var begränsat till små lokala ställen - men vart vi än spelade så blev det bra tryck och väldigt uppskattat.
    Sommaren var alltid en högsäsong med spelningar titt som tätt, och nu började vi även spela på lite småfestivaler runtom i landet. På vintern blev vi sedan anlitade som after ski-band på många populära skidorter.
    Det skulle gå några år, och vi var nu proffs i lokala sammanhang. Danskungen hade blivit helt lost i framgången och hade tagit första bästa groupie han såg överallt. Självklart blev han också tillsammans med en groupie, och snart skulle de få en knotte. Och en till. Själv tog det några år, men en kväll skulle jag se henne i publiken. Ingen av de där vanliga fulla och hysteriska tjejerna som bar sig åt som fjortissvin, hon var mer sansad och mystisk - och slående vacker. Jag gjorde nog min sämsta spelning den kvällen eftersom att jag inte kunde koncentrera mig, och efteråt tog vi en drink i baren. Sedan blev det hon och jag, och så småningom skulle även vi få ett barn. Nu var vi en liten familj, jag och Danskungen med våra respektive.
     Familjelivet gjorde att vi mognade, och nu började vi koncentrera oss på eget matrial. Vi anordnade spelningar med bara egna låtar - och även om det innebar att vi fick ta ett steg tillbaka så skulle vi tillslut få oss en publik, och den skulle växa. Det blev några skivor, fast på lokal nivå, och vi var nu etablerade entertainers.

     I och med det började vi nu få andra uppdrag som konferencierer för evenemang runtom regionen, och även ett eget tv-program på TV KAK. När succén även där var ett faktum så fick vi också ett eget program på P4 Västmanland som blev hyllat. Det enda vi inte hade gjort var att skriva, så glädjen visste inga gränser när vi fick våran egen kolumn i Bärgslagsbladet. "Nu kan vi lika gärna skriva en bok", skojade jag - och så blev det. Boken gavs ut i KAK och i mindre upplagor i Eskilstuna, Västerås och Örebro.
     Nu när vi hade gjort allt så tänkte vi "Vad är nästa steg?". Svaret blev "Resten av Sverige" - och vi började fila på diverse idéer. Vi tog en roadtrip i USA där vi bara brainstormade och brainstormade - och när vi kom hem var vi fullpumpade av inspiration. Vi började skriva idéer till tv-serier och massvis med manus - och efter några års slit skulle vi tillslut få ett genombrott. Ett tv-bolag nappade på en av våra idéer, och snart var allting i rullning. Vi skrev och skrev och de producerade. Det blev ingen toksuccé, men det fungerade. Tillslut blev vi anlitade av andra bolag att skriva manus till olika tv-serier, och livet rullade på ganska bra,
      Vi spelade ibland, gjorde lite tv, lite radio, skrev i tidningen, skrev tv-manus och agerade konferencierer. Samtidigt hade vi våra familjelyckor på varsina håll, och livet var helt enkelt jävligt bra.

Allt detta skulle kunna ha varit verklighet om jag bara lärt mig spela gitarr när jag var yngre.