Jag ska nog lyckas

Med åren har jag kommit till insikten att musik är en smaksak, och att alla människor har olika smak.
     Förr så tvekade jag inte en sekund över att avfärda en människa som "dum i huvudet" för att han eller hon gillade ett band eller en artist som inte föll mig i smaken. Jag kunde till och med använda mitt favoritskällsord "bög" för att påtala hur jag kände över vissa människors musiksmak - vilket såklart var fantastiskt korkat och smått av mig.
     Men man mognar ju, och jag respekterar nu alla människors val av musik. Ändå kan jag inte för min värld förstå hur folk kan falla så pladask för denna Oskar Linnros?! Det är ju fan i helvete en mindre skandal att hans låtar lockar så många beundrare - och man börjar ju nästan undra om vissa människor är lite dumma i huvudet?
     Och - om man gillar Oskar Linnros så borde man ju rimligen, tycker jag, älska Håkan Hellström. Men närå, Oskar Linnros är magisk och Håkan Hellström är bajs säger Svenne Banan på stan.
     Fy fan så irriterad jag blir. Den enda låt som jag skulle kunna tänka mig ha i min iPod är Genom eld, men tyvärr så platsar inte den bland mina 758 andra låtar - och jag no space left. Sedan lyssnar jag på Linnros Snook-kollega Daniel Ray-Adams - och det är samma skit där. Dum av dig låter lika blajjig som Från och med du.
     Istället väljer jag Ludwig Bell om det ska vara någonting nytt, men annars så har jag precis upptäckt storheten i Ulf Lundell, så det är det som gäller för mig just nu.
     Men visst, folk får lyssna på vad de vill. Jag respekterar det. Fullt ut.