Briljant radio

Nu har jag lyssnat klart, och jag börjar bli mer och mer övertygad om att Filip & Fredriks podcastsändningar är bland det bästa de har gjort. Så fruktansvärt bra är det.
    Dock vill jag skicka in en varning om att jag kanske upskattar detta aningen mer än typ Kaggen, som är en precis lika stor Filip & Fredrik-beundrare som jag. Jag är ju väldigt svag för hela den här kändiskulturen som Filip & Fredrik behandlar så fort de får tillfälle, och bland det bästa med dem är när de namedroppar kändisar och drar paraleller till dem. Just detta är mycket av vad podcasten handlar om. Jag kan tänka mig att Kaggen är mer förtjust i allt det udda och bisarra som Filip & Fredrik drabbar samman med i deras produktioner. Men vi får väl se vad han tycker om det.
     I alla fall, i den här senaste podcastsändningen så pratade Filip & Fredrik om VM och VM-magasinet på SVT, och ringde sedan Foppa, vilket ledde till att de kanske ska köpa en häst tillsammans med honom. Sedan pratade de om Jay-Z och Peace & love och hans förmodade kravlista för att bo på Grand hotel i Borlägen, och då ringde de till Ebbot i Soundtrack of our lives för att höra vad han trodde om saken, och Ebbot bjöd då på dråpliga historier om bajskastning ifrån engelska huliganer på hiphopartister under en festival i Reading.
     Därefter pratade de lite dansbandskultur och ringde upp Kicki Danielsson och pratade om galla i några minuter. Sen tyckte Filip & Fredrik hade de hade sett Chippen på en gata i Stockholm (de åkte runt med bilen i Stockholm då de sände podcasten), så då ringde de upp Chippen som inte var i Stockholm utan i Blekinge, och han berättade lite om hans tid i Saudiarabien. Tillsist fick de syn på Adam Alsing som gick med stavar längs en trottoar i Stockholm, och då var de självklart tvungna att ringa upp honom och höra vad dealen var med stavarna.
      Fan vad kul det skulle vara att spela SMS-roulette med Filip Hammar. Make till fetare telefonbok har jag aldrig varit med om.
      Utöver kändisuppringningarna så hann det pratas lite om Tomas Bodström och Claes Runheim, om hur de är "sköna att titta på", och lite annat smått och gott.
      Fantastiskt, helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0