En dans med Thor Modéen

Vart tog månen vägen? Min enda nattliga vän.

Den lyser aldrig när jag verkligen behöver den.

Så jag vandrar själv hela natten lång

alla hjältar vandrar ensam någon gång.

Jag glömde fråga, får stora pojkar gråta?

Annars har jag många personer jag måste förlåta.

Jag såg några hundar ramla förbi

jag såg hjulet jag var en kugghjuls-hund i.

Vart tog kickarna vägen? De som fick hjärtat att ta några extra kliv.

Ibland måste jag titta om jag fortfarande är vid liv.

Men det är nog bra så som det är

jag har mognat, jag och det dåliga har växt isär.


Ibland vet jag inte vem jag vill vara, en myra mitt ibland alla elefanter

eller den största av alla giganter?

Att vara någon måste vara underbart

att slippa kämpa för det som är självklart.

Eller också är det självmord

att inte arbeta för mat på sitt bord.

Min far lärde mig bättre än så

kanske går det att vara båda två?

En arbetarklassens rockstar

både filmjölk och rysk kaviar

en som inte tar ifrån de som ger och ger till dem som tar.

Jag kommer att bli nummer ett

men inga genvägar, jag gör det på mitt sätt.


Klockan är efter åtta, jaktsäsong för alla dårar

en dåre kan jaga hur länge som helst utan att fälla tårar.

I denna text finns en ledtråd

om den jag vurmar för, det är kärlek i kod.

Jag tror på "det där" vid första ögonkastet, men även vid det sjätte eller sjunde

only fools rush in, och jag skulle också om jag kunde.

Löven faller, träden gör sig redo att sova.

Jag gör mig redo att flytta och bryta det jag inte längre kan lova.


Drottninggatan fem över två

alla ramlar ut och undrar vart de ska gå.

Det finns alltid tid för en sista skål

vad gör man inte för att överrösta ensamhetens vrål?

Alla frågar "Varför ska du komma hem?"

"Här är bara en massa känslor som kommer i kläm".

Men de ser inte det jag ser

de har aldrig upptäckt att det finns så mycket mer.


När jag färdas över bron över ån till mitt kungarike

är hon fortfarande kvar, hon min jämlike?

Jag tänker på alla åren som gått

ett kärleksbrev är aldrig gammalt om det fortfarande betyder nåt.

Jag minns en sommarnatt när vi låg på gräset, ditt skratt och stjärnorna bildade en himlakör

jag tänkte "det är så här det måste kännas när man dör".

Så många nätter, du och jag under månens sken

så många danser med Thor Modéen.

Och jag har kvar min lyckans glada äng

i sången om mitt liv är den en refräng.

Västerskolans korridorer doftar likadant nu som 1995

ibland är jag tillbaka och det känns alltid som att komma hem.

Och de säger att det spökar på Karlaskolans vind

så var det du eller en våldnad den där första gången någon rörde vid min kind?


Det är aldrig försent att bli den du skulle kunna bli

och jag hoppas att det inte är försent för oss att en dag bli vi.

Någon gång ska du få sista dansen

ett gyllene tillfälle för mig att ta den där chansen.
Om kärlek är ett ord som man säger - säg det, jag kommer att lyssna

och vi dansar hela vägen tills musiken börjar att tystna.
Jag vet vart du bor, jag vet mer än du tror.

Men jag har ingen nyckel dit

och egentligen vet jag inte ett skit.

Bara att någon som du bor i mitt hjärta

mer än så vågar jag inte berätta.


Lite senare, Drottninggatan ligger stilla och tyst

någon går ensam, han som aldrig blev kysst.

Våran parkbänk står kvar där vi lämnade den

det känns som igår, men det är länge sen.

Vi hade aldrig ro nog att sitta still

så vi reste oss upp och gick lite till.

Jag inser nu att jag hade allt jag ville ha

jag förstår nu att du hade rätt i det du sa.

Och jag ler ett riktigt leende när jag tänker på alla fina ord vi bjöd varandra

hur vi skrattade åt alla andra.

Det är något jag bär med mig alla mil jag kommer att vandra.

Och stanna inte, såna som oss kommer aldrig fram

vi hittar alltid någonting nytt där vi simmar i samma ankdamm.


Vi rider på en våg av drömmer, det kanske är löjligt

men ingen kan säga till oss vad som är och inte är möjligt.

Innan inatt är ett minne blott

låt oss gå ut och njuta av stunden vi fått.

Öppna dina ögon och titta lite längre bort

du och jag, vi är av samma sort.

Vi två blir aldrig som dom

bredvid dig vill jag aldrig någonsin somna om.

Om du vill så vill jag

fram till min sista dag.

Jag slutar nu, men när jag kommer hem ska jag finna min gloria.

Först då kan jag färdigställa denna historia.


Kommentarer
Postat av: R

Detta är bra! känns som den "röd tråden" i dina texter blir allt tydligare, vilket är eftersträvansvärt!

2010-05-08 @ 00:13:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0