En dans med Thor Modéen
Vart tog månen vägen? Min enda nattliga vän.
Den lyser aldrig när jag verkligen behöver den.
Så jag vandrar själv hela natten lång
alla hjältar vandrar ensam någon gång.
Jag glömde fråga, får stora pojkar gråta?
Annars har jag många personer jag måste förlåta.
Jag såg några hundar ramla förbi
jag såg hjulet jag var en kugghjuls-hund i.
Vart tog kickarna vägen? De som fick hjärtat att ta några extra kliv.
Ibland måste jag titta om jag fortfarande är vid liv.
Men det är nog bra så som det är
jag har mognat, jag och det dåliga har växt isär.
Ibland vet jag inte vem jag vill vara, en myra mitt ibland alla elefanter
eller den största av alla giganter?
Att vara någon måste vara underbart
att slippa kämpa för det som är självklart.
Eller också är det självmord
att inte arbeta för mat på sitt bord.
Min far lärde mig bättre än så
kanske går det att vara båda två?
En arbetarklassens rockstar
både filmjölk och rysk kaviar
en som inte tar ifrån de som ger och ger till dem som tar.
Jag kommer att bli nummer ett
men inga genvägar, jag gör det på mitt sätt.
Klockan är efter åtta, jaktsäsong för alla dårar
en dåre kan jaga hur länge som helst utan att fälla tårar.
I denna text finns en ledtråd
om den jag vurmar för, det är kärlek i kod.
Jag tror på "det där" vid första ögonkastet, men även vid det sjätte eller sjunde
only fools rush in, och jag skulle också om jag kunde.
Löven faller, träden gör sig redo att sova.
Jag gör mig redo att flytta och bryta det jag inte längre kan lova.
Drottninggatan fem över två
alla ramlar ut och undrar vart de ska gå.
Det finns alltid tid för en sista skål
vad gör man inte för att överrösta ensamhetens vrål?
Alla frågar "Varför ska du komma hem?"
"Här är bara en massa känslor som kommer i kläm".
Men de ser inte det jag ser
de har aldrig upptäckt att det finns så mycket mer.
När jag färdas över bron över ån till mitt kungarike
är hon fortfarande kvar, hon min jämlike?
Jag tänker på alla åren som gått
ett kärleksbrev är aldrig gammalt om det fortfarande betyder nåt.
Jag minns en sommarnatt när vi låg på gräset, ditt skratt och stjärnorna bildade en himlakör
jag tänkte "det är så här det måste kännas när man dör".
Så många nätter, du och jag under månens sken
så många danser med Thor Modéen.
Och jag har kvar min lyckans glada äng
i sången om mitt liv är den en refräng.
Västerskolans korridorer doftar likadant nu som 1995
ibland är jag tillbaka och det känns alltid som att komma hem.
Och de säger att det spökar på Karlaskolans vind
så var det du eller en våldnad den där första gången någon rörde vid min kind?
Det är aldrig försent att bli den du skulle kunna bli
och jag hoppas att det inte är försent för oss att en dag bli vi.
Någon gång ska du få sista dansen
ett gyllene tillfälle för mig att ta den där chansen.
Om kärlek är ett ord som man säger - säg det, jag kommer att lyssna
och vi dansar hela vägen tills musiken börjar att tystna.
Jag vet vart du bor, jag vet mer än du tror.
Men jag har ingen nyckel dit
och egentligen vet jag inte ett skit.
Bara att någon som du bor i mitt hjärta
mer än så vågar jag inte berätta.
Lite senare, Drottninggatan ligger stilla och tyst
någon går ensam, han som aldrig blev kysst.
Våran parkbänk står kvar där vi lämnade den
det känns som igår, men det är länge sen.
Vi hade aldrig ro nog att sitta still
så vi reste oss upp och gick lite till.
Jag inser nu att jag hade allt jag ville ha
jag förstår nu att du hade rätt i det du sa.
Och jag ler ett riktigt leende när jag tänker på alla fina ord vi bjöd varandra
hur vi skrattade åt alla andra.
Det är något jag bär med mig alla mil jag kommer att vandra.
Och stanna inte, såna som oss kommer aldrig fram
vi hittar alltid någonting nytt där vi simmar i samma ankdamm.
Vi rider på en våg av drömmer, det kanske är löjligt
men ingen kan säga till oss vad som är och inte är möjligt.
Innan inatt är ett minne blott
låt oss gå ut och njuta av stunden vi fått.
Öppna dina ögon och titta lite längre bort
du och jag, vi är av samma sort.
Vi två blir aldrig som dom
bredvid dig vill jag aldrig någonsin somna om.
Om du vill så vill jag
fram till min sista dag.
Jag slutar nu, men när jag kommer hem ska jag finna min gloria.
Först då kan jag färdigställa denna historia.
Detta är bra! känns som den "röd tråden" i dina texter blir allt tydligare, vilket är eftersträvansvärt!