Huckleberry får segla ensam
Vandrar genom Stirling Garden, på varje parkbänk ett kärlekspar
om jag kunde skulle jag byta plats med vem som helst med allt jag har.
Jag skrev ett brev om en förlorad kärlek till en flicka
men med tiden har jag funderat på om det ens är värt att skicka.
Jag ville leva för evigt med dig
men för varje dag som gick så dog du lite grand inom mig.
Eller som nån sjöng: jag hatar att jag älskar dig
och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
Det har blivit en och annan tripp, men jag håller mig på rätt sida
det var bara någonting för att få mitt hjärta att sluta lida.
Men så många piller finns inte för att lindra smärtan hela vägen ut
det bästa är nog att inse att hur bra det än är så kan det ändå alltid ta slut.
Om man älskar det man har så måste man vårda det ömt
annars vaknar man upp ensam en morgon och undrar om det bara var någonting man drömt.
Allt som kunde gick fel
och skulden går att bryta så att vi får varsin del.
Du och jag blev som svart och vitt
ditt är ditt och mitt är mitt.
Vi som skulle visa dom jävlarna
helt plötsligt stod vi först i paraden för de vilsna själarna.
Rock'n'roll blåa ögon har dött
och allt inom mig har blivit återfött.
Ibland önskar jag att jag var en sjöman på det stora blå
tänk att få fara till platser dit annars bara drömmaren kan nå.
Att bara vara ett med en rådande vind
se saker som man bara kan föreställa sig om man är blind.
En sjöman på det stora blå
eller som Huckleberry Finn på en flotte längs en å.
Från fjärran ö till nästa land
men jag har tröttnat på att resa på egen hand.
Jag växte så nära alla tankar jag hade om att lämna för alltid
men tonåringens vrål tystnade och flykten lämnades bredvid.
Alla vackra ting som inte vattnas lägger sig ner och dör
men jag har ingenting att skämmas för.
Jag tänker på staden där alla platserna är våra.
Jag minns tiden då inga bekymmer var för svåra.
Först kom alla dagarna och gjorde mig äldre än då
och sen kom världen och gjorde mig kall och blå.
Det var samma sak på mellanstadiet som nu
man flyr när sista låten spelas så att ingen ska se att alla har en dans utom du.
Men imorgon kommer jag att vara tacksam för dessa kvällens sista sånger
man blir nog inte hel förrän man gått sönder ett otal gånger.
En riktig kyss är aldrig lika välregisserat vacker som på filmerna vi ser
den är bökig och ful, fuktig, förtrollande och så mycket mer.
Fråga bara stränderna på Tylösand
fråga bara hon som fick en utslagen tand.
Hon var så ung och bar oskuldens ring
sen kom jag och förstörde allting.
Det var efter det som jag började bli full
för kärlekens skull.
Fyra år senare finns inget från den tiden kvar
och jag har slutat applådera åt den jag var.
Alla magiska tragiska ögonblick är nu mina att spara
och när min son blir äldre ska jag plocka fram dem och förklara.
Dagarna då vampyrer och bläckfiskar dansade foxtrot i ett regn av tequila kom och försvann
men den glada trubaduren var där och kommer för alltid att sjunga om dagarna då vi vann.
Nu är jag stor, men fortfarande en lillebror.
Jag börjar känna mig mer och mer röd
och inte längre som en pojke i nöd.
Jag har svalt så många fina ord att jag snart imploderar
det känns som att det här blir sommaren då känslorna exploderar.
Min enda tripp blir ett lyckorus som vara hela natten lång
och jag ska försöka att inte fucka upp det denna gång.
Oftare än ibland tänker jag på de där gröna
jag hoppas att det inte är någonting jag försöker att försköna.
Sångfågeln kvittrade och flög
det var nåt om att hon inte dög.
Men kom tillbaka och landa
jag vet att vi är mer än gjorda för varandra.
Att ge av sig själv behöver inte vara så förskräckligt
jag lovar, lite kan vara tillräckligt.
Sjung nåt som jag inte vet
öppna dina trötta ögon och släpp ut det.
Underverk inträffar bara om man tror på dem
så ta min hand så ska jag kyssa dig till Shangri-La flera gånger om.
