17 maj

Vet ni vad jag saknar mest av allt, förutom familj och vänner - men det räknas inte, det är liksom givet. I alla fall i min värld. Men förutom det, vet ni vad jag saknar mest av allt? Mina kläder.
    Jag är så fruktansvärt trött på de kläder jag använt i snart tre månader, och jag är fanimej ingen shortskille. Jävla Fröken Blomberg som sa åt mig att bara ta med mig kalsonger och shorts till detta asvarma land!
    Näää, det sa hon inte. Det sista hon sa innan jag åkte var att jag inte bara skulle ta med mig tunna kläder, då det snart skulle bli kallare här nere. Så jag lyssnade och packade ner en extra luvtröja.
    MIIIIIIISTAAAAAAAAAAAAAAAAKE!!!!!!!
    Det är väl fortfarande runt 20 grader här nere, och folk runt i shorts och linne - men jag är ingen shortskille. Jag gillar långt, och jag har bara två par jeans, några långärmade tröjor och en jacka med mig. Jag hoppas att det är jävla varmt när jag kommer hem, för jag kommer att bära mina kavajer, jackor och jeans full on. Jag saknar dem, och mina scarfar, mina skor, mina hattar, mina solglasögon... Pappa saknar er.
     Och ja, jag saknar fotbollen. Men det är också givet. I alla fall i min värld.

Annars har jag slutat drömma om folk hemifrån lite grand. Inte helt, men lite grand.
    Istället drömmer jag om...saker ifrån Perth och Australien. Typ huset jag bor i nu och saker jag upplevt här. En natt drömde jag att jag satt och snackade med libaneserna Mario och Luigi i deras hus, och en annan natt drömde jag att jag åt konstig pizza med Fröken Blomberg och Herman The German. Hur kul är det?
    Men lite har jag drömt om hemmafronten. Till exempel att hela KSK:s P-86-lag, plus Kosar, var samlat igen för att spela cup på 7-manna. Som vuxna. Det tog två sekunder av första matchen innan Far vrålade "MEN VAA FAAAAAN!!!", och trots att vi mötte ett flicklag så kunde vi inte göra mål på dem. Inte ens Råbin Wallon, som mest sprang runt och drog Ronny & Ragge-skämt med Jocke Palm. Jag blev väldigt besviken på dem, och det sa jag till dem.
    Och en annan natt fick jag och Fröken Johansson en liten dotter, och direkt efter förlossningen så langade Fröken Johansson över barnet till mig "för att hon var tvungen att åka och jobba". Vad är det för jävla skitstil?
    Men det roligaste med den drömmen var när vi berättade för Kaggen att vi blivit föräldrar. Han blev nämligen rosenrasande på mig, för han trodde att han och jag skulle skaffa barn en vacker dag. Tji fick han!
    Ja, vilka jävla drömmar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0