Ännu ett år
"Det här året har blivit mörkt, och i november börjar man tänka på det som hänt. Men inombords känns det ljust och klart, för jakten har tagit slut och den blev aldrig så bra.
Jag borde insett det igen som jag insåg det då, den där fågeln jag är så svag för flyger inte för två. Men på andra sidan världen glömde jag bort alla åren som gått. Dom sa "Hon är nog kär i dig", och fastän det kändes som det kunde jag inte ta det till mig. Men jag tänkte att det här får bära eller brista. Den här gången ska jag ta det som en man.
Men då sommaren kom blev dimmigt, och allt det jag glömt bort syntes plötsligt så klart.
När hon ser på mig så undrar jag vem som står där bakom mig. Hon ser alltid ett steg åt sidan mig.
Och när hösten blev så kall fanns det inget i henne som gjorde mig varm. Och alla orden som vi sagt blev plötsligt mindre värda än vad de egentligen betytt.
Hon viskar "Förlåt för det här. Jag borde aldrig ha gett dig en öppning till chans". Och handling är starkare än ord, så vårt menlösa handlande säger allt om oss två.
När jag ser på henne finns inget som får mig att ångra nåt. Finns inget jag vill göra om igen. Finns inget jag hatar mig själv för.
Så fastän året blivit mörkt, ser det ljusare ut än vad jag minns någon kväll. Det är inte över, det är inte försent. Det bara som det är och inget att göra åt det. Och jag tar det från där och öppnar hela famnen mot allting igen."
Jag borde insett det igen som jag insåg det då, den där fågeln jag är så svag för flyger inte för två. Men på andra sidan världen glömde jag bort alla åren som gått. Dom sa "Hon är nog kär i dig", och fastän det kändes som det kunde jag inte ta det till mig. Men jag tänkte att det här får bära eller brista. Den här gången ska jag ta det som en man.
Men då sommaren kom blev dimmigt, och allt det jag glömt bort syntes plötsligt så klart.
När hon ser på mig så undrar jag vem som står där bakom mig. Hon ser alltid ett steg åt sidan mig.
Och när hösten blev så kall fanns det inget i henne som gjorde mig varm. Och alla orden som vi sagt blev plötsligt mindre värda än vad de egentligen betytt.
Hon viskar "Förlåt för det här. Jag borde aldrig ha gett dig en öppning till chans". Och handling är starkare än ord, så vårt menlösa handlande säger allt om oss två.
När jag ser på henne finns inget som får mig att ångra nåt. Finns inget jag vill göra om igen. Finns inget jag hatar mig själv för.
Så fastän året blivit mörkt, ser det ljusare ut än vad jag minns någon kväll. Det är inte över, det är inte försent. Det bara som det är och inget att göra åt det. Och jag tar det från där och öppnar hela famnen mot allting igen."
Kommentarer
Trackback
