Det har inte hänt än
"Bangla road höll på att bli min död, om pipan siktat lite lägre mot mitt håll. Men förmågan att alltid ramla vid fel tillfälle har alltid skyddat mig ifrån de värsta smällarna. Och min vän har alltid kunnat prata med alla hoppkickers på stan, "Han vill er inget illa, han är bara för full. Och sanningen är den att han slåss emot någonting mycket värre".
Kanske är det så, fast det känns som länge sedan. På några år har jag samlat på mig mer bryderier än vad rockhistorien hunnit berätta, och det är nog egentligen dags att låta sångerna komma ikapp. Men tåget rullar på och det gäller att hålla farten uppe för att hänga med. Ju mer man ramlar desto jobbigare blir det, så nu är det mer stay on track som gäller, för mig som för dig.
Jag vet du tvivlar och undrar när blir det som i filmerna. Varje gång nån lämnat dig så kom du ett steg bort från det där, och nu tror du att ingenting är värt det en gång till. Så du är rädd och tänker att kanske är vi inte så unga längre, men tappa inte hoppet för den här kvällen bär på under. Du är ingen skönhet men du är alright, och det är okej för mig, för den enda skönhet jag vill ha är den som inte syns. Vem vet vart vattnet tar vägen när ån tar slut, lika lite som vi kan förstå vad vi skulle innebära för varandra.
Vem vet om man orkar älska så mycket som det krävs, för även om det aldrig blåser så slocknar alla ljus tillslut. Vi kanske måste skynda att älska medan det finns någonting kvar, eller så väntar vi på att det går över med lågans sista andetag.
Känn dig inte skyldig om du stod i vägen när jag rusade, på jakt efter liv och fartblind av något slags lidande. Jag kanske måste ha någonting att tycka om för att överleva, och kanske är det så att jag bara vaknar på morgonen igen för att jag tänker på dig det sista jag gör innan jag somnar. Men känn dig inte skyldig för att jag behövde dig som mest när jag träffade dig, det var inte ditt val och det är aldrig ditt fel."
Kanske är det så, fast det känns som länge sedan. På några år har jag samlat på mig mer bryderier än vad rockhistorien hunnit berätta, och det är nog egentligen dags att låta sångerna komma ikapp. Men tåget rullar på och det gäller att hålla farten uppe för att hänga med. Ju mer man ramlar desto jobbigare blir det, så nu är det mer stay on track som gäller, för mig som för dig.
Jag vet du tvivlar och undrar när blir det som i filmerna. Varje gång nån lämnat dig så kom du ett steg bort från det där, och nu tror du att ingenting är värt det en gång till. Så du är rädd och tänker att kanske är vi inte så unga längre, men tappa inte hoppet för den här kvällen bär på under. Du är ingen skönhet men du är alright, och det är okej för mig, för den enda skönhet jag vill ha är den som inte syns. Vem vet vart vattnet tar vägen när ån tar slut, lika lite som vi kan förstå vad vi skulle innebära för varandra.
Vem vet om man orkar älska så mycket som det krävs, för även om det aldrig blåser så slocknar alla ljus tillslut. Vi kanske måste skynda att älska medan det finns någonting kvar, eller så väntar vi på att det går över med lågans sista andetag.
Känn dig inte skyldig om du stod i vägen när jag rusade, på jakt efter liv och fartblind av något slags lidande. Jag kanske måste ha någonting att tycka om för att överleva, och kanske är det så att jag bara vaknar på morgonen igen för att jag tänker på dig det sista jag gör innan jag somnar. Men känn dig inte skyldig för att jag behövde dig som mest när jag träffade dig, det var inte ditt val och det är aldrig ditt fel."
Kommentarer
Trackback
