Tankar om...
Dags att summera veckans Så mycket bättre. Igår var Christer Sandelins dag, och det blev både skratt och tårar. Lill-Babs hade ju ramlat och slagit sig i ansiktet rejält, vilket ledde till mycket känslor. Sedan blev det känslosamt när Sandelin berättade om sina tunga perioder emellanåt, bland annat just nu. Det blev ett starkt program.
Musikaliskt sett svarade Plura för den bästa insatsen då han gjorde Det hon vill ha (Hon har ett sätt) till ett Bruce Springsteen-nummer. Annars var det för första gången rätt tunnt på bra versioner. Lasse Berghagen gjorde en obegriplig version av Dover Calais, och Lill-Babs gjorde en taskig grej av Fantasi, men hon är väl ursäktad efter allt hon var med om.
Di Leva gjorde Vill ha dig igen ungefär som den är, en ren cover med andra ord, och September gjorde en futuristisk version av Vill ha dig. Men Petters version av, den för mig okända, Hjärtats ensamma slag var fin.
Jag saknade Ögon som glittrar och fina Jag lever nu, annars var det rätt väntande musikval.
Så det var ett bra program med en intressant artist, lite oväntat, men mindre bra musiktolkningar.
Musikaliskt sett svarade Plura för den bästa insatsen då han gjorde Det hon vill ha (Hon har ett sätt) till ett Bruce Springsteen-nummer. Annars var det för första gången rätt tunnt på bra versioner. Lasse Berghagen gjorde en obegriplig version av Dover Calais, och Lill-Babs gjorde en taskig grej av Fantasi, men hon är väl ursäktad efter allt hon var med om.
Di Leva gjorde Vill ha dig igen ungefär som den är, en ren cover med andra ord, och September gjorde en futuristisk version av Vill ha dig. Men Petters version av, den för mig okända, Hjärtats ensamma slag var fin.
Jag saknade Ögon som glittrar och fina Jag lever nu, annars var det rätt väntande musikval.
Så det var ett bra program med en intressant artist, lite oväntat, men mindre bra musiktolkningar.
Kommentarer
Trackback
