Den här helgen

Nej, nej, nej. Tyvärr. Vi vann igår med 3-1 mot Kumla, vi gjorde det vi kunde och det vi skulle - men det räckte inte då Strömtorp i sin tur vann sin match. Så det blir division 4 även nästa säsong för oss.
     Det känns lite bittert och snopet. Jag vet ju inte hur det såg ut under vårsäsongen, men vi ledde ju serien i sommaruppehållet, och under höstsäsongen så tycker jag att vi var det bästa laget. Men. Det räcker med att tappa en ynka poäng någonstans, och sedan kanske förlora en match, för att seriesegern ska vara rökt. Det är surt. Man kämpar och spelar jävligt bra under en hel säsong, och så räcker det ändå inte.
     Nu får vi vila ett litet tag, och sedan är det bara på't igen. Det kan tyckas tungt och så, men jag känner bara att det ska bli jävligt inspirerande. Personligen har jag mycket att bevisa, både för mig själv och för alla andra. Den här säsongen blev som den blev, men nästa år ska jag komma tillbaka. Det ska bli spännande och jävligt roligt.
 
Nåväl, förlusten till trots så körde vi ändå en lagfest igår kväll, som en slags avslutning. Eller det kanske var mer av en födelsedagsfest, för vi överraskade Roastmaster genom att stövla in i hans hus för att fira hans födelsedag. Sedan drog vi in till Harrys och buggade lite.
     Min ekonomi är som i forna glansdagar för tillfället, så det blev ganska lugnt för min del. Istället för att besöka baren så hängde jag längs kravallstaketet på dansgolvet och stod där och stampade. Jag har nog aldrig dansat så mycket tidigare, om man nu kan kalla det för att dansa, och det var väl inte det roligaste faktiskt. Men det trevliga folket på dansgolvet gjorde det dock värt det.
      Sedan for jag hem med Brassarna i 160 i deras lilla Polo, för att sedan ramla in hos Melissa-tjejen som hade lite natt-vickning. Men jag var så jävla trött och seg och illamående, konstigt nog eftersom att jag druckit sparsamt under kvällen, och efter ett tag stapplade jag svarta gatan hem.
      Idag har jag varit fruktansvärt risig. Ovärdigt risig, kan man säga. Men efter en middag för Brassarna så blev det bättre och nu börjar jag andas normalt igen.
      Imorgon vankas jobb ute på dagiset. Det ska bli kul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0