Höstens TV
Varför inte summera det som varit, och det som fortfarande är, tv-utbudet i höst? Jo jag tycker. Vi gör det.
Här är ditt liv: Mycket bättre den här omgången än förra. Bättre gäster och en bättre Ingvar Oldsberg. Kjell Bergqvist var mycket bra, liksom det gripande programmet med doldisen Lena Maria Klingvall. Mats Wilander var okej, men Marit Paulsen var blysegt. Lene Endre levererade, men Roy Andersson var lite för tung.
Jag gillar djupgående porträtt av intressanta kändisar, så Här är ditt liv är ett format för mig. Jag hoppas det blir en till omgång.
Idol: Började starkt men har sållat in sig i Idol-ledet som vilken annan omgång som helst. Det känns lite för ointressant helt enkelt, även fredagens Beatles-team kan bli det bästa någonsin. Varken bu eller bä, det bara kvittar.
Dansfeber: Oj oj oj. Herregud vad pajigt. Det känns bara... Nej, det finns ingenting som lockar med det programmet.
Kungarna av Tylösand: Jag gillade det i början, men efter ett tag vattnades det ur och man trampade vatten lite grand. Det behöver hända lite mer och oväntade saker för att man ska hålla intresset vid liv.
Paradise hotel: Har nyss börjat och det lovar gott. Än så länge är det lite för profilfattigt, och det märktes inte minst när man fick se tillbakablickar från förra säsongen. Jävlar vad bra det var då! Jag menar - Rami. Där hände det grejer. Men det har nyss börjat och jag tror på det. Alex Schulman är också klockren som programledare.
Bonde söker fru: Det brukar vara ett program som roar mig, men inte i år. Det är lite för mesigt den här säsongen för att jag ska orka titta. Det blir lite för pinsamt ibland, och det tär på mig.
Starke man: Inte den supersuccé jag hoppats på, men väl värt att titta på. Anders Jansson från Hipp hipp är en av våra roligaste och programmet fungerar.
The Event: Blev tillslut allt det jag hade hoppats att det skulle vara. Spännande, fartfyllt och twistat. I love it.
Berg flyttar in: Nej, det fungerar inte alls i år. Det är för lätt och ytligt och alldeles för kort. Det händer ingenting. Blekt.
Robins: Lite för kort för sitt eget bästa, men det som väl avverkas är bra och roligt. Alltid ett program att lita på och att titta på.
Våra vänners liv: Började nu i måndags och det verkar väldigt lovande. Jag fastnade direkt för programmet om fyra kompisar i 35-årsåldern som trodde att de gjort att stora val i livet som ska göras, men som sedan upptäcker att inget blev som det skulle. Väldigt träffande, konstigt nog, och väldigt kvalitativt.
Dansbandskampen: Har aldrig följt det och kommer nog inte göra det i år heller.
Välkommen åter: Tokfiasko. Inte ett roligt skämt har levererats. Vilken besvikelse.
Lite sällskap: Började urstarkt och mattades sedan av för att nu på slutet ha ryckt upp sig. Det är inte Filip & Fredriks bästa, men inte på långa vägar deras sämsta heller. Någonstans över mitten, typ. Jag ser positivt på programmet och tycker att det blev lyckat, och det ska bli spännande att se hur de väver samma allting i det sista programmet.
Här är ditt liv: Mycket bättre den här omgången än förra. Bättre gäster och en bättre Ingvar Oldsberg. Kjell Bergqvist var mycket bra, liksom det gripande programmet med doldisen Lena Maria Klingvall. Mats Wilander var okej, men Marit Paulsen var blysegt. Lene Endre levererade, men Roy Andersson var lite för tung.
Jag gillar djupgående porträtt av intressanta kändisar, så Här är ditt liv är ett format för mig. Jag hoppas det blir en till omgång.
Idol: Började starkt men har sållat in sig i Idol-ledet som vilken annan omgång som helst. Det känns lite för ointressant helt enkelt, även fredagens Beatles-team kan bli det bästa någonsin. Varken bu eller bä, det bara kvittar.
Dansfeber: Oj oj oj. Herregud vad pajigt. Det känns bara... Nej, det finns ingenting som lockar med det programmet.
Kungarna av Tylösand: Jag gillade det i början, men efter ett tag vattnades det ur och man trampade vatten lite grand. Det behöver hända lite mer och oväntade saker för att man ska hålla intresset vid liv.
Paradise hotel: Har nyss börjat och det lovar gott. Än så länge är det lite för profilfattigt, och det märktes inte minst när man fick se tillbakablickar från förra säsongen. Jävlar vad bra det var då! Jag menar - Rami. Där hände det grejer. Men det har nyss börjat och jag tror på det. Alex Schulman är också klockren som programledare.
Bonde söker fru: Det brukar vara ett program som roar mig, men inte i år. Det är lite för mesigt den här säsongen för att jag ska orka titta. Det blir lite för pinsamt ibland, och det tär på mig.
Starke man: Inte den supersuccé jag hoppats på, men väl värt att titta på. Anders Jansson från Hipp hipp är en av våra roligaste och programmet fungerar.
The Event: Blev tillslut allt det jag hade hoppats att det skulle vara. Spännande, fartfyllt och twistat. I love it.
Berg flyttar in: Nej, det fungerar inte alls i år. Det är för lätt och ytligt och alldeles för kort. Det händer ingenting. Blekt.
Robins: Lite för kort för sitt eget bästa, men det som väl avverkas är bra och roligt. Alltid ett program att lita på och att titta på.
Våra vänners liv: Började nu i måndags och det verkar väldigt lovande. Jag fastnade direkt för programmet om fyra kompisar i 35-årsåldern som trodde att de gjort att stora val i livet som ska göras, men som sedan upptäcker att inget blev som det skulle. Väldigt träffande, konstigt nog, och väldigt kvalitativt.
Dansbandskampen: Har aldrig följt det och kommer nog inte göra det i år heller.
Välkommen åter: Tokfiasko. Inte ett roligt skämt har levererats. Vilken besvikelse.
Lite sällskap: Började urstarkt och mattades sedan av för att nu på slutet ha ryckt upp sig. Det är inte Filip & Fredriks bästa, men inte på långa vägar deras sämsta heller. Någonstans över mitten, typ. Jag ser positivt på programmet och tycker att det blev lyckat, och det ska bli spännande att se hur de väver samma allting i det sista programmet.
Kommentarer
Trackback
