Magister Jonatan
Nyss hemkommen från Centralskolan, där jag varit musiklärare för en fjärdeklass.
Först var jag väldigt skeptisk till det hela eftersom att jag aldrig dealat med så stora "barn" tidigare, men sen tyckte jag att det skulle bli skitkul. Nu så här efteråt var det väl någonting mittemellan. Min oro var överdriven, men min glädjefulla förhoppning blev inte infriad.
Jag säger så här; om vi var hälften så jobbiga back in the days så har jag väldigt dåligt samvete gentemot alla våra lärare. Ändå var de här kidsen inte så jättejobbiga. Men det var en ljudnivå utöver det vanliga som jag är van vid, och här och där var det också lite "rörigt". Kanske för att jag var ett nytt ansikte som kidsen ville testa lite. Det hjälpte inte hur mycket jag än hotade med stryk, rotting och piskslag. Ingenting bet.
Nej, skämt å sido - det var hyffsat lugnt, men jag blev förvånad över att fjärdeklassare inte är mer disciplinerade. Det känns som att vi var det, back in the days. Fast när jag tänker efter, det handlar ändå om 10-åringar. Det var väl som det skulle vara. Jag är ju för snäll, det vet jag. Att skälla och ryta i ligger inte i min natur, om inte någonting är helt åt helvete.
Jag hade hoppats på att få lite blodad tand efter det här. Men jag vet inte. Läraryrket är nog inget för mig. Inte musiklärare, i alla fall.
Och en sak till...
Tiderna förändras sannerligen. Vi hade en musiktävling där man skulle komma på grupper eller artister på vissa bokstäver, och en grabb beklagade sig över att han inte kunde hitta någonting på bokstaven D efter att ha surfat på nätet med mobilen.
Och en annan sak...
När det handlar om musik idag så är det bara Idol eller Melodifestivalen som gäller. Längre än så sträcker sig inte kidsens musikuniversum. Hallå tröttsamt!
Förutom en grabb som rabblade upp Enter sandman, Living on a prayer och Sex on fire. Det gjorde mig väldigt väldigt glad.
Först var jag väldigt skeptisk till det hela eftersom att jag aldrig dealat med så stora "barn" tidigare, men sen tyckte jag att det skulle bli skitkul. Nu så här efteråt var det väl någonting mittemellan. Min oro var överdriven, men min glädjefulla förhoppning blev inte infriad.
Jag säger så här; om vi var hälften så jobbiga back in the days så har jag väldigt dåligt samvete gentemot alla våra lärare. Ändå var de här kidsen inte så jättejobbiga. Men det var en ljudnivå utöver det vanliga som jag är van vid, och här och där var det också lite "rörigt". Kanske för att jag var ett nytt ansikte som kidsen ville testa lite. Det hjälpte inte hur mycket jag än hotade med stryk, rotting och piskslag. Ingenting bet.
Nej, skämt å sido - det var hyffsat lugnt, men jag blev förvånad över att fjärdeklassare inte är mer disciplinerade. Det känns som att vi var det, back in the days. Fast när jag tänker efter, det handlar ändå om 10-åringar. Det var väl som det skulle vara. Jag är ju för snäll, det vet jag. Att skälla och ryta i ligger inte i min natur, om inte någonting är helt åt helvete.
Jag hade hoppats på att få lite blodad tand efter det här. Men jag vet inte. Läraryrket är nog inget för mig. Inte musiklärare, i alla fall.
Och en sak till...
Tiderna förändras sannerligen. Vi hade en musiktävling där man skulle komma på grupper eller artister på vissa bokstäver, och en grabb beklagade sig över att han inte kunde hitta någonting på bokstaven D efter att ha surfat på nätet med mobilen.
Och en annan sak...
När det handlar om musik idag så är det bara Idol eller Melodifestivalen som gäller. Längre än så sträcker sig inte kidsens musikuniversum. Hallå tröttsamt!
Förutom en grabb som rabblade upp Enter sandman, Living on a prayer och Sex on fire. Det gjorde mig väldigt väldigt glad.
Kommentarer
Trackback
