Den riktiga kärleksdjungeln
Gårdagens Lite sällskap var jävla bra. Serien började starkt och har bara fortsatt att växa, och nu tycker jag att det är bland det bästa Filip & Fredrik gjort. Faktiskt.
Deltagarna har nu gått in i slutspelet, kan man säga, och det bäddar för mycket känslor. Gårdagens avsnitt var roligt, men bitvis gjorde det också väldigt ont att titta. Den här formen av "dejtingprogram" känns så mycket mer äkta och på riktigt, man hymlar ingenting med verkligheten och då blir det smärtsamt ibland.
Som igår när söta och gamla Hans-Göran, som inte träffat en kvinna på 35 år, förklarade sin kolossala förälskelse till Siren. Han stod framför henne och tittade henne i ögon medan han med samlad eufori förkunnade att hon var den finaste människan han någonsin träffat, men dessvärre fick han då förklarat för sig att hon bara kunde bli hans vän.
Ett snabbt klipp senare så ser man Hans-Göran sitta ensam vid bordet inne i festlokalen medan Siren glatt dansar med X:et, en av deltagaren Ninas dejter, och man ser Hans-Göran stryka bort vad som verkar vara tårar från sin kind. En brutal verklighet som berörde mig oerhört. För första gången på 35 år har en pirrig känsla inom honom växt till liv, bara för att sedan snabbt rättas in i hopplöshetens led. Nu hoppas jag att Hans-Göran kan finna samma känsla inför någon av de andra kvinnorna han dejtar.
Sedan har vi härligt knasiga Nina, som bara varit tillsammans med ärkesvin tidigare, som hoppas mycket på de karlar hon samlat ihop. Men första kvällen blev en besvikelse, då dessa karlar var betydligt mer intresserade av att knåpa ihop en praktfylla istället för att ta chansen med Nina. Och även om gubbarna var lite halvsköna så var sympatin för Nina större. Det verkar vara X:et som är hjärnan bakom supandet, och jag hoppas verkligen att det framöver kommer att finnas mer utrymme för lite romantik för Nina. Jag tror att hon förtjänar det.
Den grejen har Stellan inga problem med, han testar verkligen sina dejter. Så pass att det redan första kvällen blev svartsjukegräl, så där som det brukar bli mellan tjejer. Typ "Jaha, men jag behöver inga accessoarer för att vara snygg, jag är snygg ändå, och det är skillnanden mellan dig och mig". Det var underhållande löjligt och roligt, och Stellan var ganska kall när han skickade hem den tjejen som han hade hånglat mest med framför kameran. Skönt att bli av med den ragatan.
Till sist har vi Elin, som verkar ha ett smörgåsbord av killar som verkligen är intresserade av henne. Jag hoppas verkligen att hon får någon bra kille, men jag är inte så säker. Inte i det här programmet, i alla fall.
Nåväl, den känslomässiga berg-och-dal-banan lär fortsätta framöver, och jag längtar.
Deltagarna har nu gått in i slutspelet, kan man säga, och det bäddar för mycket känslor. Gårdagens avsnitt var roligt, men bitvis gjorde det också väldigt ont att titta. Den här formen av "dejtingprogram" känns så mycket mer äkta och på riktigt, man hymlar ingenting med verkligheten och då blir det smärtsamt ibland.
Som igår när söta och gamla Hans-Göran, som inte träffat en kvinna på 35 år, förklarade sin kolossala förälskelse till Siren. Han stod framför henne och tittade henne i ögon medan han med samlad eufori förkunnade att hon var den finaste människan han någonsin träffat, men dessvärre fick han då förklarat för sig att hon bara kunde bli hans vän.
Ett snabbt klipp senare så ser man Hans-Göran sitta ensam vid bordet inne i festlokalen medan Siren glatt dansar med X:et, en av deltagaren Ninas dejter, och man ser Hans-Göran stryka bort vad som verkar vara tårar från sin kind. En brutal verklighet som berörde mig oerhört. För första gången på 35 år har en pirrig känsla inom honom växt till liv, bara för att sedan snabbt rättas in i hopplöshetens led. Nu hoppas jag att Hans-Göran kan finna samma känsla inför någon av de andra kvinnorna han dejtar.
Sedan har vi härligt knasiga Nina, som bara varit tillsammans med ärkesvin tidigare, som hoppas mycket på de karlar hon samlat ihop. Men första kvällen blev en besvikelse, då dessa karlar var betydligt mer intresserade av att knåpa ihop en praktfylla istället för att ta chansen med Nina. Och även om gubbarna var lite halvsköna så var sympatin för Nina större. Det verkar vara X:et som är hjärnan bakom supandet, och jag hoppas verkligen att det framöver kommer att finnas mer utrymme för lite romantik för Nina. Jag tror att hon förtjänar det.
Den grejen har Stellan inga problem med, han testar verkligen sina dejter. Så pass att det redan första kvällen blev svartsjukegräl, så där som det brukar bli mellan tjejer. Typ "Jaha, men jag behöver inga accessoarer för att vara snygg, jag är snygg ändå, och det är skillnanden mellan dig och mig". Det var underhållande löjligt och roligt, och Stellan var ganska kall när han skickade hem den tjejen som han hade hånglat mest med framför kameran. Skönt att bli av med den ragatan.
Till sist har vi Elin, som verkar ha ett smörgåsbord av killar som verkligen är intresserade av henne. Jag hoppas verkligen att hon får någon bra kille, men jag är inte så säker. Inte i det här programmet, i alla fall.
Nåväl, den känslomässiga berg-och-dal-banan lär fortsätta framöver, och jag längtar.
Kommentarer
Trackback
