En av mina passioner
Det finns inget annat på den manliga kroppen som jag är så intresserad av som håret, och i synnerhet mitt eget då, såklart. Jag är genuint fascinerad av frisyrer och dras framför allt till "häftiga" frisyrer, och det brukar oftast innebära de rockiga och lite mer skitiga frisyrerna. Jag kan uppskatta en kort, klippt och stylad frisyr, men de som verkligen fångar mitt intresse är de här mer naturligt liggande eller hängande sakerna som pryder hjässan.
Därför hämtar jag mycket inspiration från 60 och 70-talets rockband, men även från dagens band - och självklart alltid, alltid, alltid från Liam Gallagher.
Det jag både gillar och hatar med mitt eget hår är att det är mycket och tjockt. Som mossa. Jag gillar det av den anledningen att jag förhopningsvis inte kommer att bli tunnhårig på väldigt länge, och jag hatar det för att det växer som ogräs och för att det kräver en viss mängd styling. Jag skulle önska att det gick att bara låta det vara som det är, men det är i-c-k-e genomförbart. Eller jo det är det, men då skulle det se ut som fan. "Men det gör det ju ändå" säger någon - ha, boom, touche, jag bjuder på den, fuck you - och det skiter jag i.
Jag skulle vilja att det inte krävdes någon hårprodukt för att få håret att se ut som jag vill, för då skulle man slippa det där flottiga eller glansiga eller stela som ibland inträffar, men tyvärr går det inte.
Nåväl, just nu är jag väldigt mycket inne på den här mods-kulturen som fanns på 60-talet, och det är däråt jag strävar med min frisyr. Det vill säga; gärna lite kortare där framme vid luggen och längre på sidorna. Det är inget nytt grepp, jag har varit inne på områder tidigare, men nu vill jag försöka gå hela vägen och do the fullständiga versionen.
Typ så här, nåt ungefär, i den här stilen:
Bowie:
Roddan:
The Kinks:
Mick Jagger:
The One:
Und me:
Det är ju en bit kvar, but I like where it's going. Nacken är putsad lite då och då, plus håret där längst bak på toppen. Jag vill ha håret där bak lite fluffigt och uppåt, men dock inte spikrakt uppåt a'la Stig Helmer. Luggen ska vara kortare och bara falla lätt framåt, medan sidorna ska vara längre och tjockare.
Mina polisonger har blivit lite krulliga, tack vare virvlar i hårväxten antar jag, så de brukar ofast rulla lite utåt. Det skulle enkelt kunna åtgärdas med saxen, men...jag gillar det.
Vi får la se varthän det bär, men just nu är jag nöjd med hur det ser ut och hur det utvecklar sig.
Därför hämtar jag mycket inspiration från 60 och 70-talets rockband, men även från dagens band - och självklart alltid, alltid, alltid från Liam Gallagher.
Det jag både gillar och hatar med mitt eget hår är att det är mycket och tjockt. Som mossa. Jag gillar det av den anledningen att jag förhopningsvis inte kommer att bli tunnhårig på väldigt länge, och jag hatar det för att det växer som ogräs och för att det kräver en viss mängd styling. Jag skulle önska att det gick att bara låta det vara som det är, men det är i-c-k-e genomförbart. Eller jo det är det, men då skulle det se ut som fan. "Men det gör det ju ändå" säger någon - ha, boom, touche, jag bjuder på den, fuck you - och det skiter jag i.
Jag skulle vilja att det inte krävdes någon hårprodukt för att få håret att se ut som jag vill, för då skulle man slippa det där flottiga eller glansiga eller stela som ibland inträffar, men tyvärr går det inte.
Nåväl, just nu är jag väldigt mycket inne på den här mods-kulturen som fanns på 60-talet, och det är däråt jag strävar med min frisyr. Det vill säga; gärna lite kortare där framme vid luggen och längre på sidorna. Det är inget nytt grepp, jag har varit inne på områder tidigare, men nu vill jag försöka gå hela vägen och do the fullständiga versionen.
Typ så här, nåt ungefär, i den här stilen:
Bowie:
Roddan:
The Kinks:
Mick Jagger:
The One:
Und me:
Det är ju en bit kvar, but I like where it's going. Nacken är putsad lite då och då, plus håret där längst bak på toppen. Jag vill ha håret där bak lite fluffigt och uppåt, men dock inte spikrakt uppåt a'la Stig Helmer. Luggen ska vara kortare och bara falla lätt framåt, medan sidorna ska vara längre och tjockare.
Mina polisonger har blivit lite krulliga, tack vare virvlar i hårväxten antar jag, så de brukar ofast rulla lite utåt. Det skulle enkelt kunna åtgärdas med saxen, men...jag gillar det.
Vi får la se varthän det bär, men just nu är jag nöjd med hur det ser ut och hur det utvecklar sig.
Kommentarer
Trackback
