Vi är fortfarande med! ...och någon att fira
Det gick tillslut, men det började åt helvete i matchen mot Fagersta som vi vann med 5-2.
Vi öppnade bra och hade bud på mål direkt, men så fick Fagersta 1-0 alldeles för enkelt. Och kort därefter kom 2-0 minst lika enkelt. Vi var helt klart i gungning då.
Men så fick vi en straff i slutminuterna efter att Marcelo blivit neddragen av deras målvakt, vilket innebar utvisning också. Den satte Loke säkert, och i halvtid var vi fast bestämda att bara gasa i den andra halvleken.
Så blev det, och kvitteringen kom ganska omgående genom Berga. Sedan kunde Blondie Bubble Boy öka på till 3-2, följt av Bergas 4-2-mål, innan Tero satte sista målet till 5-2.
Den andra halvleken kunde vi spela ut mot deras 10 man, och hade vi inte grejat det här så har vi inget med toppstriden att göra. Vi skulle bara vinna. Vi gör en stark vändning, men den första halvleken var inget vidare med tanke på att vi hamnar i underläge. Vi ska inte behöva hamna i det läget att vi måste jaga mål. Det ska vara tvärtom. Men men, nu får vi njuta av segern.
Jag då? Jo, det gick väl hyfsat, sådär, men det är en sak som irriterar mig något fruktansvärt. Jag pratade innan om att jag skulle börja spela lite tuffare igen i närkamperna, bli lite mer av mitt gamla jag - men vad händer? Jo, deras 2-0-mål föregås av ett agerande ifrån mig som kan klassas som definitionen av "att vara för snäll". Jag vete fan vad som hände, jag fick nån blackout. Istället för att trycka till och drämma iväg bolljäveln så stod jag som paralyserad, och deras kille kunde friställa en anfallare som slog bollen i mål. Så illa, så illa, så illa. Jag vet fortfarande inte vad som hände med mig?
En sån här grej brukar kunna förstöra hela kvällen för mig, men nu skiter jag i det och gläds enbart över de tre poängen.
Och en helt annan grej...
Idag fyller Kent Agent 60 år. Det är värt ett HIPP HIPP HURRA! HURRA! HURRA!
Stort stort grattis, din lilla rackare.
Vi öppnade bra och hade bud på mål direkt, men så fick Fagersta 1-0 alldeles för enkelt. Och kort därefter kom 2-0 minst lika enkelt. Vi var helt klart i gungning då.
Men så fick vi en straff i slutminuterna efter att Marcelo blivit neddragen av deras målvakt, vilket innebar utvisning också. Den satte Loke säkert, och i halvtid var vi fast bestämda att bara gasa i den andra halvleken.
Så blev det, och kvitteringen kom ganska omgående genom Berga. Sedan kunde Blondie Bubble Boy öka på till 3-2, följt av Bergas 4-2-mål, innan Tero satte sista målet till 5-2.
Den andra halvleken kunde vi spela ut mot deras 10 man, och hade vi inte grejat det här så har vi inget med toppstriden att göra. Vi skulle bara vinna. Vi gör en stark vändning, men den första halvleken var inget vidare med tanke på att vi hamnar i underläge. Vi ska inte behöva hamna i det läget att vi måste jaga mål. Det ska vara tvärtom. Men men, nu får vi njuta av segern.
Jag då? Jo, det gick väl hyfsat, sådär, men det är en sak som irriterar mig något fruktansvärt. Jag pratade innan om att jag skulle börja spela lite tuffare igen i närkamperna, bli lite mer av mitt gamla jag - men vad händer? Jo, deras 2-0-mål föregås av ett agerande ifrån mig som kan klassas som definitionen av "att vara för snäll". Jag vete fan vad som hände, jag fick nån blackout. Istället för att trycka till och drämma iväg bolljäveln så stod jag som paralyserad, och deras kille kunde friställa en anfallare som slog bollen i mål. Så illa, så illa, så illa. Jag vet fortfarande inte vad som hände med mig?
En sån här grej brukar kunna förstöra hela kvällen för mig, men nu skiter jag i det och gläds enbart över de tre poängen.
Och en helt annan grej...
Idag fyller Kent Agent 60 år. Det är värt ett HIPP HIPP HURRA! HURRA! HURRA!
Stort stort grattis, din lilla rackare.
Kommentarer
Trackback
