Jag ska nog lyckas

Dagar som denna var det skönt att sluta efter lunch. Dagar som denna, som bjöd på en mulen och lätt regnig förmiddag - följt av en toksolig eftermiddag. Varmt och göttigt. Jag lapade, det gjorde jag.
      Life is good annars, tycker jag. Det flyter på. Ibland är det halvjobbigt, som det måste vara, men oftast är det jättebra utan någon direkt anledning - och för tillfället så kräver jag inte så mycket. Känner ingen tristess, ingen ångest, ingen direkt längtan. Jag bara är, och just nu duger det hur bra som helst. Det känns tacksamt.
      Går och väntar på besked från magnetröntgen. De borde ringa snart tycker jag. Ska bli skönt.
      Oavsett vad så inbillar jag mig att jag går en ljus framtid och en fin sommar till mötes. Kanske säger jag så inför varje sommar, kanske är det så det alltid känns, kanske inbillar jag mig det för att inte verka så tragisk? Men är det så det känns så är det så det känns.
      Fast jag ser bara framåt. Först tänkte jag njuta av våren, vilket jag också ser fram emot. Eller är vi mitt i den?
      Äsch, jag bara småpratar lite.
      Herregud vad den här veckan har gått fort. Nyss tänkte jag "Åååh, måndag...", och imorgon är det redan torsdag.
      Nån sa nåt om nån lagfest på lördag. Skulle vara härligt.
      Men just nu sitter jag med makalös frisyr. Jag gillar det, men jag är lite rädd att jag peakar utseendemässigt i just detta nu. Att det aldrig blir bättre än så här. Det gillar jag inte. Fast samtidigt är jag kär i mig själv från förra sommaren, så vad vet jag egentligen?
      Aja, ville bara få nått ur mig.