Dags att rasta nerverna igen
Snart dags för avfärd med bussen till Fagersta. Match ikväll, och det ska bli jävligt spännande.
Vi leder ju nu serien, två poäng före Juventus, med sex matcher kvar att spela - så med andra ord är det en viktig match ikväll. Eller, ja, alla matcher som är kvar är ju viktiga - och det känns som att varje jävla match vi spelat den här säsongen har varit viktig, så med andra ord borde vi ha vanan inne att spela med press.
Men nu leder vi alltså serien för första gången i år, och därmed har vi också för första gången allting i våra egna händer. Gör vi vårat, och vinner det som är kvar, så vinner vi också serien. Men det är lättare sagt än gjort, och det känns som att det är evigheter kvar innan serien är slut.
Men en sak i taget nu, en match i taget, och det enda som gäller just nu är att vinna ikväll mot Fagersta.
Annars är jag mer än ljuvligt sugen på att spela. Det är helt sanslöst och smått ohälsosamt, kan jag tänka mig, att vara så här spelsugen. Jag vill bara känna på en boll - på riktigt!
Och jag vet inte om folk vet om att jag är skadad eller om de tror jag lagt av, med tanke på att jag missade halva förra säsongen när jag var i Australien - men det finns en gumma som alltid är nere på Runevallen och våra hemmamatcher som alltid frågar när jag ska spela igen. "Men jag har ju opererat mig", försöker jag gång på gång. "Äsch, du är ju bara skadad hela tiden", påstår hon, även fast detta är första gången i min karriär som jag är skadad.
Jag vet inte riktigt vem hon är, men hon verkar känna till mig, och det känns i alla fall skönt att någon saknar mig.
Vi leder ju nu serien, två poäng före Juventus, med sex matcher kvar att spela - så med andra ord är det en viktig match ikväll. Eller, ja, alla matcher som är kvar är ju viktiga - och det känns som att varje jävla match vi spelat den här säsongen har varit viktig, så med andra ord borde vi ha vanan inne att spela med press.
Men nu leder vi alltså serien för första gången i år, och därmed har vi också för första gången allting i våra egna händer. Gör vi vårat, och vinner det som är kvar, så vinner vi också serien. Men det är lättare sagt än gjort, och det känns som att det är evigheter kvar innan serien är slut.
Men en sak i taget nu, en match i taget, och det enda som gäller just nu är att vinna ikväll mot Fagersta.
Annars är jag mer än ljuvligt sugen på att spela. Det är helt sanslöst och smått ohälsosamt, kan jag tänka mig, att vara så här spelsugen. Jag vill bara känna på en boll - på riktigt!
Och jag vet inte om folk vet om att jag är skadad eller om de tror jag lagt av, med tanke på att jag missade halva förra säsongen när jag var i Australien - men det finns en gumma som alltid är nere på Runevallen och våra hemmamatcher som alltid frågar när jag ska spela igen. "Men jag har ju opererat mig", försöker jag gång på gång. "Äsch, du är ju bara skadad hela tiden", påstår hon, även fast detta är första gången i min karriär som jag är skadad.
Jag vet inte riktigt vem hon är, men hon verkar känna till mig, och det känns i alla fall skönt att någon saknar mig.
Kommentarer
Trackback
