Det är vi ändå
Ja just det ja. Kaggen, Grannen, KåGe, Danderyd - min bästa kompis - har flyttat. Till Eskilstuna. Min bästa och äldsta vän har lämnat mig. Jag trodde ärligt talat inte att den dagen skulle komma.
Det är såklart åt helvete, och jag har tydligt gjort klart för honom vad jag tycker om det. Men han är vuxen (nåja) och han måste få ta sina egna beslut och göra sina egna misstag. "Närmare till jobbet" - ha! Pyttsan.
Ja, jag är bitter och besviken - och det kanske är därför jag ännu inte har hälsat på honom i hans nya lägenhet. Han lämnade mig, och är det så han vill ha det så är det så...han får det.
Nä, allvarligt talat. Även fast jag inte velat erkänna det så har jag alltid vetat att den här dagen skulle komma, och det kan väl både vara nyttigt och viktigt att flytta, vad vet jag? Det enda jag vet är att jag tycker att det är tråkigt, för det är en form av "end of an era" som innebär att vi inte kommer att träffas så mycket längre, antagligen.
Men jag förstår ju att det var någonting han kände sig tvungen att göra, så det är bara att gilla läget.
Ja...nu har de flyttat allihopa, en efter en. Först Påven, sedan Studenten, sedan Vampyren och Mr.Tequila. Riddarna är en splittrad konstellation, men förhoppningsvis inte en krossad sådan.
Nu står jag näst på tur, men i mitt fall så blir det inte längre än en cykeltur bort. Jag lämnar inte Kungsör, motherfuckers. Jag är Kungsör.
