Jag ska nog lyckas

Det börjar bli ganska tufft med rehaben nu. Efter mitt senaste besök hos sjukgymnasten så har jag nu mer eller mindre gått över enbart till gymmet. Fler övningar och tyngre övningar.
     Men jag orkar lyfta och pressa mer och mer hela tiden, så även om det är jobbigt så känns det bra. Det går långsamt, men också stadigt, framåt.
     Och när det är som allra jobbigast och jävligast så tänker jag bara på allting jag missar just nu, med toppstriden i serien, och allting jag kommer att få uppleva igen, förhoppningsvis, nästa säsong.
     Jag är nere på varje träning och tittar, och jag är med på alla matcher, och alltid alltid alltid ser det lika roligt. Även när det går dåligt och ser dåligt ut. Det är min motivation och stora drivkraft.
     Faktum är att jag ser fram emot varje pass på gymmet, och även mot de kommande månaderna som kommer att bli ännu tuffare, för jag vet att varje pass är steg i rätt riktning, och ett steg närmare tillbaka.

Annars går det bra att jobba. Det kanske är lätt att inte tänka på det, i Göteborg svämmar det ju över, men vi har haft några riktigt fina och svettiga dagar här hemma. Riktigt fina.
     Som det ska vara i augusti. Som det ska vara på sommaren. För det är ju sommar fortfarande. Tro inget annat. Den som hävdar motsaten har fel och är bara bitter och pessimistisk.