I did it again
Det har hänt en grej. Man kan säga att jag gjort en "Jonatan" - det vill säga sluntit med saxen. Eller rakhyveln, i det här fallet.
Det började i fredags kväll. Numera klipper jag alltid mig själv, och jag i fredags kväll tänkte jag att jag skulle tunna ur håret lite på sidorna med rakhyveln. Inga konstigheter, det har jag gjort hundratals gånger - men den här gången tryckte jag lite för hårt och skalade en djup grop. På båda sidorna. Inte alls bra, men det fick vara så.
Så ikväll tänkte jag att jag var tvungen att försöka fixa till det på nåt sätt. Det gick...inte alls. Jag skalade bort mer och mer och paniken växte starkare och starkare. Tillslut stod jag där med kala fläckar lite varstans i nacken, varav resten av håret var hackigt och ojämt.
Jag ville egentligen bara grina och gräva en djup grup att gömma mig i. Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle göra. Jag har ingen rakapparat, så att raka skallen gick inte. Jag funderade faktiskt på snygga peruker ett tag, men tänkte sedan att det nog inte var någon bra idé. Och att låta det vara som det var fanns inte på kartan. Jag såg ärligt talat ut att lida av någon allvarlig sjukdom.
I 3 ½ timme stod jag och trixade - och tillslut fick det bli så här.
De första två kommentarerna jag fick här hemma var "Du ser ut som en nazist" och "Men fan heller... Så du ser ut!" - men det var det bästa jag kunde göra.
Jag är ju inte alls nöjd med min frisyr för tillfället, jag ser ut som en idiot. Det känns inte alls bra att inleda 2011 på det här sättet, men det får helt enkelt vara så här nu.
Det började i fredags kväll. Numera klipper jag alltid mig själv, och jag i fredags kväll tänkte jag att jag skulle tunna ur håret lite på sidorna med rakhyveln. Inga konstigheter, det har jag gjort hundratals gånger - men den här gången tryckte jag lite för hårt och skalade en djup grop. På båda sidorna. Inte alls bra, men det fick vara så.
Så ikväll tänkte jag att jag var tvungen att försöka fixa till det på nåt sätt. Det gick...inte alls. Jag skalade bort mer och mer och paniken växte starkare och starkare. Tillslut stod jag där med kala fläckar lite varstans i nacken, varav resten av håret var hackigt och ojämt.
Jag ville egentligen bara grina och gräva en djup grup att gömma mig i. Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle göra. Jag har ingen rakapparat, så att raka skallen gick inte. Jag funderade faktiskt på snygga peruker ett tag, men tänkte sedan att det nog inte var någon bra idé. Och att låta det vara som det var fanns inte på kartan. Jag såg ärligt talat ut att lida av någon allvarlig sjukdom.
I 3 ½ timme stod jag och trixade - och tillslut fick det bli så här.
De första två kommentarerna jag fick här hemma var "Du ser ut som en nazist" och "Men fan heller... Så du ser ut!" - men det var det bästa jag kunde göra.
Jag är ju inte alls nöjd med min frisyr för tillfället, jag ser ut som en idiot. Det känns inte alls bra att inleda 2011 på det här sättet, men det får helt enkelt vara så här nu.
Kommentarer
Trackback
