Jag ska nog lyckas

Ja kära nån. Hade sett framför mig en ganska så lugn kväll tillsammans med Kaggen och Påven i Eskilstuna. Så fel jag skulle få.
     Runt klockan sju skulle jag gå ut och kasta sopor. Jag öppnar dörren och ser ett stort grabbgäng komma gående mot huset. Den första jag lyckas se i mörkret är Lillebror, och jag tänker "Va i helvete är han ute med för gäng?". Därefter börjar gänget bröla "Ja må han leva...", och jag ser att det också är Kaggen, Påven, Idling, Jompa, Johan Larsson, Nawab, Dan, Fredrik Karlsson, Adam, Wahab, Ralle, Rostis, Lingen, Hellberg och Henke.
     Hallå förvåning.
     Jag skämtade med Kaggen tidigare i veckan att jag skulle ha 25-årsfest på lördag, igår alltså, och att han fick komma om han ville. Kaggen tyckte då att jag verkligen skulle ha en fest, men jag nappade inte på det förslaget. Jag brukar aldrig ha fest hemma och hade inte tänkt ändra på det nu.
     Så då gjorde Kaggen en fuling, snackade med grabbarna i laget och såg till att det blev fest hemma hos mig ändå. En riktig jävla överraskning, men en mycket trevlig sådan.
     Men oj vad chockad jag var där i början. Jag kunde knappt prata och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Det blev så mycket. Jag var tvungen att svepa i mig lite whiskey för att lugna ner mig, och sedan var det igång.
     Lite senare dök även Lasse Forss upp, följt av Granath och Melek, innan vi drog in till Harrys några timmar. Vilken kväll!
     Stort tack till alla som kom och överraskade mig. Det var väldigt fint och nästan överväldigande. Nästan lite pinsamt att alla dessa människor kom för min skull. Eller kanske för förfestens skull? Nåväl, det är väl typiskt svensk att tycka man inte förtjänar en sån här grej, men jag är i alla fall väldigt glad över det. Tack!