En juli-natts dröm
"Jag satte mig på en sten i närheten. Kvällen var sen, natten var ung. Men det hade varit en bra kväll. Alla kvällar med henne är bra kvällar - men den här kvällen hade jag inte gjort mig till allmänt åtlöje. Jag hade tagit det medvetet lugnt, med tanke på hur det gick senaste gången, utan att för den skullen vara tråkig. Kanske var jag perfekt. Kanske var det det hon såg. Kanske var det det hon ville belöna.
Hon kom fram till mig och böjde sig över mig där jag satt på stenen. Hennes händer på mina lår och ansiktet nära. Hon ville säga någonting.
"Hur är det?".
"Bra", sa jag.
"Jag ser det. Du ser glad ut."
"Jag är glad", sa jag och log.
"Du..."
Hon pausade och kysste mig, snabbt och lätt. Jag blev så ställd och förvånad över tilltaget att jag knappt reagerade. Ändå kändes det som världens naturligaste sak.
"...du är inte trött, va? Du ska inte gå hem?".
"Nej, det hade jag inte tänkt. Kvällen har väl bara börjat", sa jag, fortfarande konfunderad över situationen.
"Bra, för jag tänkte..."
Hon kysste mig igen, två gånger, snabbt och lätt, och nu började jag svara tillbaka. Jag var förvånad över hur snabbt jag funnit mig och hur självklart det var att sitta där och kyssas med henne.
"...jag tänkte att vi kunde dra vidare ner till stranden. Anna och Joel och de andra tänkte dra dit och vi andra är också lite sugna."
En kyss igen.
"Ja va fan, det kan vi väl göra. Här händer väl ändå ingenting mer, eller hur?", sa jag och försökte att inte låta som att jag kunde följa henne till världens ände om hon så ville.
"Nej precis, och Joel skulle hämta mer att dricka och solen går ju upp igen om nån timme eller så. Så att...jag tror att det kan bli jävligt mysigt."
Hon log så där lite lurigt som bara hon kan och böjde sig fram igen, utan att göra någonting. Hon väntade
Jag lutade mig snabbt fram och mötte hennes läppar. Jag la min hand över hennes kind under hennes öra och kysste henne i vad som kändes som ett långt och lyckligt liv."
Hon kom fram till mig och böjde sig över mig där jag satt på stenen. Hennes händer på mina lår och ansiktet nära. Hon ville säga någonting.
"Hur är det?".
"Bra", sa jag.
"Jag ser det. Du ser glad ut."
"Jag är glad", sa jag och log.
"Du..."
Hon pausade och kysste mig, snabbt och lätt. Jag blev så ställd och förvånad över tilltaget att jag knappt reagerade. Ändå kändes det som världens naturligaste sak.
"...du är inte trött, va? Du ska inte gå hem?".
"Nej, det hade jag inte tänkt. Kvällen har väl bara börjat", sa jag, fortfarande konfunderad över situationen.
"Bra, för jag tänkte..."
Hon kysste mig igen, två gånger, snabbt och lätt, och nu började jag svara tillbaka. Jag var förvånad över hur snabbt jag funnit mig och hur självklart det var att sitta där och kyssas med henne.
"...jag tänkte att vi kunde dra vidare ner till stranden. Anna och Joel och de andra tänkte dra dit och vi andra är också lite sugna."
En kyss igen.
"Ja va fan, det kan vi väl göra. Här händer väl ändå ingenting mer, eller hur?", sa jag och försökte att inte låta som att jag kunde följa henne till världens ände om hon så ville.
"Nej precis, och Joel skulle hämta mer att dricka och solen går ju upp igen om nån timme eller så. Så att...jag tror att det kan bli jävligt mysigt."
Hon log så där lite lurigt som bara hon kan och böjde sig fram igen, utan att göra någonting. Hon väntade
Jag lutade mig snabbt fram och mötte hennes läppar. Jag la min hand över hennes kind under hennes öra och kysste henne i vad som kändes som ett långt och lyckligt liv."
Kommentarer
Postat av: R
Riktigt bra!!
Trackback
