Dags att bli uppskuren
Imorgon klockan 07.45 ska jag inställa mig för operation på Köpings lasarett. Det är först nu, egentligen, som jag inser det. Det är först nu jag börjar bli nervös.
Egentligen finns det väl ingenting att vara nervös för - men det är väl den där flygplanskänslan. Man ligger där, nedsövd och maktlös, medan någon skär och skruvar i dig. I din kropp. Men det försöker jag att inte tänka på.
Det jag är mest nervös för, egentligen, är väl hur det ska gå efteråt. Dels att det ska bli bra och lyckat, så att man inte behöver göra om någonting, men också att jag får möjligheten till att komma tillbaka till fotbollen. Styrkan och motivationen har jag - men räcker det?
Jag hoppas verkligen det.
Jag vet inte hur det kommer att se ut imorgon efteråt - om jag ligger drogad eller plågad i min säng, eller om jag kommer att kunna vara uppe och gå på dagen.
Känslan är att det blir lite radio silence här på bloggen, men jag hör av mig när jag orkar.
Egentligen finns det väl ingenting att vara nervös för - men det är väl den där flygplanskänslan. Man ligger där, nedsövd och maktlös, medan någon skär och skruvar i dig. I din kropp. Men det försöker jag att inte tänka på.
Det jag är mest nervös för, egentligen, är väl hur det ska gå efteråt. Dels att det ska bli bra och lyckat, så att man inte behöver göra om någonting, men också att jag får möjligheten till att komma tillbaka till fotbollen. Styrkan och motivationen har jag - men räcker det?
Jag hoppas verkligen det.
Jag vet inte hur det kommer att se ut imorgon efteråt - om jag ligger drogad eller plågad i min säng, eller om jag kommer att kunna vara uppe och gå på dagen.
Känslan är att det blir lite radio silence här på bloggen, men jag hör av mig när jag orkar.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Lycka till! Förhoppningsvis slipper du ligga flera timmar efter operationen i en liten bur som Vega gjorde ;)
Trackback
