Jag ska nog lyckas

Aaaaalrightythen, då sitter man här med en fet klubba runt högerknäet.
     Operationen gick bra, enligt kirurgen, och just nu mår jag oförskämt bra. I och för sig sitter bedövningen fortfarande i, och har jag tur sitter den i fram till imorgon bitti, men trodde ändå inte att det skulle kännas så här bra efteråt. Visst har jag lite ont och är stel som ett cementblock - men jämfört med hur jag trodde det skulle kännas så är det ingenting.
     Jag var, som sagt, lite nervig inför operationen. När jag kom in på kirurgmottagningen så var jag dagens första operation, och jag fick skaka hand med en herrans massa människor som skulle vara inblandade på ett eller annat sätt. Sedan fick jag byta om, följt av lite information kring vad som skulle ske, och vips låg jag på sängen och rullades in i operationssalen.
     Där jag fick jag nån slang i armen, en spruta, och slutligen fick jag andas lite skön syrgas. Kände hur ögonlocken började ge vika och det sista jag tänkte var hur sjukt det var att jag inte kunde motstå att somna.
     Några timmar senare vaknade jag upp och frös som en dåre, i och med att drogerna försvann ur min kropp, men efter en stund var jag hyffsat pigg och fick lite efterlängtad frukost. Fick ett piller mot smärtan i knäet, sedan var jag så gott som redo att lämna lasarettet.
     Ganska sjukt hur snabbt allting gick, men det var också skönt. Jag hann egentligen aldrig fatta att jag blivit opererad, men det räcker med att titta på knäet så inser jag vad som hänt.
     Sov några timmar på dagen, bara för att, men sedan kändes det så bra att jag kunde åka ner till träningen.
     Just nu kan jag väl känna att bedövningen långsamt håller på att släppa, och jag fasar lite för morgondagen. Jag är rädd att jag kommer att ha svinont. Har i och för sig fått några monstertabletter, såna man tydligen äter mot smärta vid cancer, men de förmodade biverkningarna ifrån dessa piller känns ganska så osköna. Dåsighet, förstoppning och kräkningar känns inte helt soft, men jag vet inte, har jag inihelvete ont så lär jag nog svälja dem med nöje.

Nu får vi se hur den närmaste framtiden ser ut. Midsommar på fredag, känns som att det kommer att bli en lugn historia. Det gör väl inte så mycket. Det jag däremot är väldigt orolig för är Peace & love nästa vecka. Kommer jag kunna åka? Jag hoppas verkligen det.
      I värsta fall (eller i bästa fall?) får jag väl sitta för mig själv och pula medan de andra springer runt på festivalen och tjoar. Det får kanske bli så, för jag vill verkligen inte missa Peace & love.